Tre varv runt berget

Skogsturer med båda hästarna idag. Det var en sådan härlig dag att rida i skogen när det var lite blåsigt och inga insekter. Först ut var Gentle som jag red till slingan runt lilla berget. Det var länge sedan jag red där med henne, men hon var duktig och traskade på friskt även om hon tittade och skvätte en del. Hon hade lite problem med alla rötter och stenar och snubblade en del, så när vi hade ridit ett varv så fortsatte jag ett varv till. Då gick det bättre för henne och hon travade med mer flyt, hittade var hon skulle sätta hovarna och var mer avslappnad.

Direkt när jag var klar åkte jag till Woody och red iväg med honom till samma ställe. Woody är verkligen helt magisk nu. Igår red jag ett gymnastiskt pass med honom och han var så underbar från början till slut. Jag gjorde lite galoppskänkelvikning och några galoppslutor och fick så underbar känsla att jag var tvungen att prova saxen som den är i grand prix. Först gjorde jag från höger och hann inte riktigt med själv, men sedan insåg jag att den är från vänster och då blev det sju språng där det skulle vara sex första gången, men sedan stämde det och kändes faktiskt riktigt enkelt. Jag är så lycklig att han har börjat vänta så bra på mig och då blir det så mycket enklare.

Lika fin var han idag i skogen. Alltså vilken spänst! Frustande i varje steg, tittig och på tårna och ändå ljuvlig i munnen, jobbade fantastiskt över ryggen och framåt och nedåt med nosen i uppförsbackarna. På hemvägen satt jag in i lite passage och så småningom en piaff och fick precis samma underbara känsla som på Marc-träningen att han hade så mycket rygg, så mycket kraft i sina bakben och så mycket energi i piaffen så jag började nästan gråta av lycka igen. Vad han ger mig mycket, min Woody!

Här kommer filmen från Marc-träningen på sista passagen och piaffen. Det är väldigt svårt att se för allt damm och solljus, så jag tycker inte att det riktigt framgår hur fin han verkligen var, hur mycket han jobbade över ryggen, hur bärig han var i formen och vilken underbar känsla jag hade. Men eftersom jag vet hur det kändes så älskar jag att se filmen gång på gång. 🙂

Regniga dagar

Nu är vi inne på tredje dagen med regn, men jag hann rida med Gentle före regnet både igår och i förrgår. I måndags red jag till rakbanan och tog flera vändor fram och tillbaka. Gentle var väldigt pigg och lite svårare igen. Hon ville kasta sig iväg i högergaloppen och galopperade på tvären, det var därför det blev flera vändor eftersom jag fortsatte tills hon lugnat ner sig och kändes fin. Jag var ändå så  nöjd över de nya verktyg jag fått på träningen och saktade flera gånger av till skritt och jobbade med att böja halsen och hålla henne rak i kroppen. Då blev det riktigt bra, väldigt rak, lösgjord och sedan kunde hon både trava och galoppera avslappnat, lösgjord och på rakt spår. Hon blev så otroligt fin i galoppen då hon blev helt rak och galopperade i lite lägre form med stora runda språng. På hemvägen var hon superfin i traven och hade en helt underbar form. Jag växlade mellan lättridning och nedsittning och hon var lika fin vilket som.

Igår red jag till stora utebanan. Då kände jag mig själv lite trött i kroppen, hade lite ont i ryggen och ischias ned i mitt högra ben. Men Gentle var riktigt fin, med mig mentalt och jobbade på så gott hon kunde. Vi gjorde vår hemläxa med rakriktningen och det var så nyttigt. Sedan tränade vi också på galoppfattningarna som vi har så svårt för, men som blev klart bättre efter en stund. Ett nyttigt pass.

Däremot såg jag efteråt att hon blivit nypt i mungipan av bettet så att hon hade ett litet sår där. Jag är lite besviken att ett dyrare sprengerbett har så vassa kanter i hålet som ringen löper i. Jag funderar på att prova ett golden wing bett på henne så att hon inte kan bli nypt men ändå har friheten att lägga bettet lite som hon själv vill i munnen, vilket de inte kan om man har fasta ringar. Jag kom också på att jag måste kolla hennes tänder vilket var länge sedan, så det får bli idag när hon ändå får vila så att såret kan läka och regnet bara öser ned. IMG_2305

Marc-träning med Woody

Wow, vilken helg det blev! Gentle som var så underbar på fredagen, sedan iväg till Lycksele på fredag eftermiddag för att Jocke skulle debutera med sin Umberto Lavec på travet, vilket resulterade i en vinst på ett storslaget sätt, sedan två dagars träning med Woody och LA som också de presterade på topp med bästa känslan någonsin båda dagarna. Osannolikt roligt med fyra hästar i väldigt gott skick just nu!

Woody kändes starkare än någonsin. Jag har aldrig upplevt honom röra sig så mycket i ryggen och trava och göra passage med sådant tryck i sina bakben och så mycket schvung. När vi hade gjort första passagen på lördagen så började tårarna rinna för mig av lycka för det var den mest underbara känslan. Vi jobbade med att Woody skulle bli mer regelbunden i sina bakben i passagen och jag fick känna att jag kunde hjälpa honom mycket om jag hittade tajmingen med skänkeln.

I galoppen jobbade vi mest med gymnastiska rörelser med fokus på min sits och framför allt att jag måste följa med mer i överkroppen på böjt spår och gå fram med yttre axeln för att underlätta för Woody. Jag som är stel av mitt diskbråck har inte så lätt för det, men det var så nyttig träning och jag gjorde mer framsteg på den fronten än tidigare. Det blev vår hemläxa nu när det blir ett litet längre uppehåll till nästa Marc-träning.

På söndagen var jag rädd att vi inte skulle kunna upprepa traven och passagen från lördagen, men känslan blev faktiskt ännu bättre då. När vi dessutom la till en piaff som kändes helt underbar även den så var lyckan total. Nu tycker Marc att vi måste försöka planera in att starta någon Grand Prix någon gång i framtiden, att åka söderut för några veckor och hinna med några tävlingar när vi är där. Såklart behöver jag rida några fler Int 1B, eller Int II eller A eller B, innan dess för att få mer rutin men det kanske man kan göra om man är där några veckor. Jag har egentligen väldigt många veckors sparad ledighet att ta ut från mitt jobb, men det svåra är att kunna göra det då vi inte är nog med folk på jobbet. Så vi får väl se när det kan tänkas bli. Även förbundskaptenen i dressyr Bo Jenå och en annan dressyrdomare i Skåne som sett filmen på Woody från tävlingen i Sundsvall tyckte att vi var jätteduktiga och måste visa upp oss mer i större sammanhang, vilket jag förstås blev jätteglad över att höra. IMG_2613 (2)IMG_2744IMG_2780 (2)IMG_2759IMG_2633IMG_2694IMG_2630

Marc-träning med Gentle

I fredags var det Gentle som fick åka på träning till Gummark. Hon skötte sig exemplariskt på transporten och där borta trots att det var ett tag sedan hon var iväg annat än till ridhuset hemma. Däremot när jag skulle börja rida kändes hon lite ofokuserad och inte riktigt med på noterna, men lagom till då Marc kom så började vi kommunicera bättre med varandra och sedan blev hon bara bättre och bättre under passets gång.

Vi fick träna mycket på rakriktning, både på volt och rakt spår. Jag tyckte att hon inte tog min högerskänkel särskilt bra i början och hon slingrade sig fram när vi skulle rida på rakt spår, men efter träning blev hon jättefin och så lyhörd för skänkeln. Hon rörde sig helt magiskt på det lite djupare underlaget och var som smör i munnen, så jag njöt av den mest underbara ridkänslan. I trav under nedsittning kunde hon vila på steget mer än tidigare och fick mer schvung och i galoppen så kändes det nästan som om hon galopperade i slow motion i en underbar samlad men samtidigt stor galopp. Dessutom är hon så härlig för hon blir bara mer energisk och arbetsglad under passets gång. Jag var överlycklig efteråt över att känna vilken kapacitet hon ändå har. Nu känns det lättare att klara av de dagar då hon är svår när jag vet vad vi har att se fram emot. IMG_2155IMG_2267IMG_2317IMG_2398 (2)IMG_2210

Ridglädje

Nu har jag semester sedan några dagar och jag har varit sååå trött. Det har varit en väldigt jobbig vinter och vår på alla sätt och vis och nu har min kropp mest bara velat sova, sova, sova. Men nu tror jag att kraften börjar komma tillbaka igen. Idag fick jag två härliga ridpass med mina hästar och det om något ger ju extra energi.

Woody fick vila en vecka efter Sundsvallsresan och det har gjort honom gott. Han har lagt på sig i hull det han förlorat och han känns superfin i ridningen. Det blev ett kort, lätt joggingpass i måndags, en skrittur i skogen igår och idag ett lite mer gymnastiskt pass med galoppskänkelvikningar, förvänd galopp, galoppslutor och lite trav på slutet. Han kändes underbar och jag fick nästan lust att åka och tävla direkt igen när han var så fin. Men nu har vi i alla fall Marc-träning till helgen, så det ska bli roligt.

Gentle är ömsom vin, ömsom vatten. Hon har faktiskt ganska mycket humör den tjejen, så vi har haft en del diskussioner när jag ridit i skogen. Men hon har tagit rättning varje gång, så jag hoppas att det ska ge med sig. På dressyrbanan har det gått bättre, även om det fortfarande går långsamt framåt. Idag var hon helt ljuvlig och bjöd på magisk ridkänsla. Petra filmade lite så här kommer film.

Grand Prix kval

Jag är så glad! Eftersom det har varit en sådan hektisk tid på slutet med studenttagande, skolavslutning, tävlingar och annat så har det varit med skräckblandad förtjusning jag sett framemot tävlingen i Sundsvall. Att dessutom debutera Int 1B har känts övermäktigt stort, men samtidigt något jag absolut ville göra.

Vi kom iväg sent i fredags då Petras skolavslutning drog ut på tiden och även om vi var extremt snabba jag och Petra så var det mycket att göra med att flytta LA till Gentles stall och packa allting som skulle med innan vi kunde rulla iväg. Så det var betydligt mer trafik den här gången än förra året när vi kom iväg direkt på morgonen. Dessutom var det vägarbete där vi fick vänta länge på lotsen innan vi kunde passera så Woody blev väldigt upprörd när vi stod stilla. Annars var han jätteduktig och stod så lugnt hela vägen. Men resan tog lång tid och det tog på krafterna för honom, så på lördagen kändes han inte så smidig som han brukar och saknade den där extra energin.

Jag var ändå riktigt nöjd med vårt program på lördagen då vi red Int 1. Vi hade en taktmiss i första travökningen, ett orent byte i treorna och tappade energin i den högra piruetten. Ridkänslan var som sagt inte super, men jag upplevde det som om Woody försökte, men att det tog emot lite i kroppen för honom. Jag är också riktigt nöjd med min egen ridning, att jag tänkte på en massa detaljer där vi haft missar tidigare och kunde undvika det nu. Procenten blev 65,48 och det stämde väl överens med min känsla. Vi blev fyra, första utanför placering. Jag var ändå så nöjd med att vi kunnat vara lite mer stabila och det kändes som en bra grund inför debuten på söndagen.

Det var en betydligt mer spänstig Woody när jag började rida fram inför Int 1B. Wow, så fina han var! Jag har nog aldrig haft en sådan känsla som då på framridningen. Allt stämde och vi checkade av rörelse efter rörelse. Jag var osäker innan om jag skulle göra byten i varje på framridningen eller om det skulle ställa till det så att han skulle börja göra det istället för byten i vartannat inne på banan. Så jag chattade lite med Marc om det och vi kom fram till att göra det men sedan avsluta med byten i vartannat. Sagt och gjort och gissa om jag var nöjd när han först gjorde en helt underbar serie med sju i vartannat, sedan klockrent sju i varje med den bästa känslan någonsin och så avslutade jag med fem i vartannat. Inte ett felsteg. Även piaffen och passagen kändes helt magisk på framridningen. Jag njöt verkligen av att sitta på min underbara häst och veta att vi skulle gå in och rida en piaff och passage-klass, även om det var nervöst.

När vi kom in på banan spände Woody till lite igen som han ofta gör och som jag förmodligen är bidragande till, så första passagen och piaffen blev ganska trevande, men sedan kom vi igång mer och jag fick en bättre och bättre känsla. Vi hade några riktiga höjdpunkter men också några missar. Jag kan inte påstå att det är särskilt lätt när svårigheterna radar upp sig efter varandra. Men tänk att vi genomförde det! Och tänk att jag hade sådan underbar ridkänsla i så många moment ändå! Och tänk att det räckte till ett kval! Tänk att vi nu har kvalat till Grand Prix! Wow! Jag har fortfarande inte riktigt kunnat ta in det. Min underbara, underbara Woody! Här kommer film från våra glimtar och också från missen som hade kunnat kosta oss kvalet när Woody blev rädd för en skugga i galoppökningen, så vi fick fyror av samtliga domare istället för sjuor som vi brukar få. Jag är så glad att vi hade marginalen på vår sida den här gången! 🙂

Två segrar

Allting går i ett nu, arbete och försöka hinna rida båda hästarna nästan varje dag förra veckan inför Marc-träning och tävling, Marc-träning på fredag med båda hästarna, samt rida LA då Petra var på skolresa för att även hon skulle tävla i helgen, tävling hela helgen för både Woody och LA, sedan arbete, jourjobb, skolbal för Jonathan och nu förberedelser inför hans studentfest på fredag, tävling för Petra till helgen, skolavslutning för Petra nästa fredag och sedan direkt avfärd till Sundsvall med tävling och debut i Int 1B. Man kan nog säga att jag känner mig rätt stressad faktiskt.

Men jag måste ju bara skriva och berätta om vilken fantastisk helg vi hade i Umeå, jag, Petra, Woody och LA. Jag och Woody vann våra klasser i Int 1 båda dagarna, Petra och LA vann LA:P1 på lördagen, blev färdigkvalad till FEI, kom tvåa i LA:1 på söndagen och red sedan sitt första FEI, vilket hon gjorde fantastiskt bra för att aldrig ens ha ridit igenom programmet tidigare.

Även Marc-träningen på fredagen gick väldigt bra med båda hästarna. Med Woody fick jag jättemånga bra tips inför tävlingen och några riktiga aha-upplevelser som var så värdefullt. Jag hade några riktigt fina stunder med superhärlig ridkänsla, men saknade lite av den där gummibandskänslan. Likadant var det på lördagen att Woody var jätteduktig och jag koncentrerade mig mycket mer på det tekniska och att inte ha några missar, men saknade lite elasticitet och mjukhet. Vi genomförde programmet nästan utan missar, vilket nog aldrig har hänt förut och jag var jätteglad att jag vann, men jag insåg efteråt att jag aldrig riktigt fick den där känslan av eufori som jag haft tidigare efter en riktigt bra tävling eller träning med magisk ridkänsla.

Så mellan lördag och söndag bestämde jag mig för att det viktigaste för mig var att jag skulle rida med så mycket känsla och mjukhet jag bara kunde och kanske hellre få någon miss, men att det som gör mig lyckligast är en bra ridkänsla, inte procenten eller placeringen. Sagt och gjort. Jag fick verkligen en helt magisk känsla på framridningen och lyckades ta med mig den in på banan. Jag kunde njuta av ridningen mycket mer under programmet och jag fick flera höjdpunkter att bevara i minnet. Vi fick dock samtidigt några fler missar, men jag hade ju bestämt mig för att hellre ta det. När jag skrittade mot stallet trodde jag att vinsten gick till en av de andra ryttarna som inte hade just några missar men jag var så nöjd ändå, både med mig själv och med Woody och jag kände det där lyckoruset. När då Petra kom springandes och sa att vi vunnit var lyckan total. Vi red på 66,2 %.IMG_1710IMG_1725IMG_1697IMG_1706 (3)IMG_1702

Dagens Pay and Ride

Gentle blev precis så spänd inne på banan som jag befarade innan och det var verkligen svårt att rida programmet, vilket förstås var en besvikelse. Jag hade ju hoppats på ett litet under som tyvärr uteblev. Men det positiva var att hon var superfin på framridningen, att hon genomförde programmet och gjorde alla rörelser i LA:3 och fick godkända 62 % och att hon verkade väldigt nöjd med sig själv efteråt. Men framför allt tar jag med mig känslan från framridningen där hon var mjuk som smör, fokuserad, energisk och schvungfull.

Woody var jättefin men jag var desto mer spänd. Prestationsångest. Inte inför dagens Pay and Ride utan inför kommande tävlingar som närmar sig. Så vi fick flera missar. Vi red på 64,88 %, men känslan var inte den bästa. Vi gjorde om några rörelser efteråt som vi missat på innan. Som vanligt så försöker jag plocka ut det jag tycker var bra och det är att Woody kändes väldigt ridbar, framme för skänkeln och med på noterna, bättre jämnhet i piaff och passage, säkrare piruetter, miss på första bytet i varje men sedan sju riktigt fina byten. Summa summarum just nu känner jag mig ganska nöjd trots att jag var gråtfärdig tidigare. Här kommer några glimtar från ritten med Woody.

Seriöst dressyrarbete

Jobbade med Gentle idag att rida nära bokstäverna som ska stå runt dressyrstaketet och nu stod utanför stora ridbanan. Hon var jätterädd och jag blev riktigt uppgiven ett tag när hon katapultade iväg varje gång vi red förbi och det lät från gruset som stänkte upp på plasten. Alltså denna häst, det är verkligen inte lätt när hon blir så rädd för så mycket. Samtidigt var hon med mig i ridningen och Petra hjälpte oss och gav mig tips hela tiden på hur jag skulle rida, plus att hon byggde ett litet hörn åt oss att träna med bommar och bokstäver. Det var svårt med en superspänd Gentle, men det blev bättre och bättre. Jag känner mig väldigt tveksam till hur det ska gå på lördag, men det känns ju väldigt nödvändigt att vi får träna.

Woody var en klippa. Jag red på kandar på lilla ridbanan och även då var Petra mina ögon på marken och hjälpte mig att checka av det ena efter det andra. En liten enklare sax eftersom det är så litet, byten i vart tredje, vartannat och sju i varje som vi satte på första försöket och nöjde oss med och så till sist lite piaff och passage. Fortfarande lite svårt i ingången till piaff där han tappar takten och blir ojämn, men sedan mycket bättre med att vara mer på stället än tidigare och mer jämn än tidigare. Jag var också så nöjd med att han behöll den runda formen trots att jag red på kandar, vilket jag tyckt har varit lättare på träns tidigare. Jag tror att det har varit nyttigt att jag har ridit så mycket på träns men är så glad att han känns så fin på kandaret nu.

Vi blev fotade av en förbipasserande när jag red med Gentle.18622586_1877443692467332_7315381257481498263_n

Skön ridtur

Ännu en härlig vända med Gentle i skogen i strålande sol och sommarvärme. Inga insekter än heller, fläktande vindar och nysladdad rakbana, så det kan inte bli bättre. Gentle var superfin, lite tittig och skvättig som vanligt, men ändå så lyhörd och bra i formen.

Petra red Woody idag och hoppade med honom. Han hade skött sig bra och jag är så imponerad att hon tar sig för att göra det när hon är själv. Lite orolig blir jag så det är skönt att jag inte får höra det förrän hon är klar och det har gått bra. 🙂 IMG_1791