Allting går i ett nu, arbete och försöka hinna rida båda hästarna nästan varje dag förra veckan inför Marc-träning och tävling, Marc-träning på fredag med båda hästarna, samt rida LA då Petra var på skolresa för att även hon skulle tävla i helgen, tävling hela helgen för både Woody och LA, sedan arbete, jourjobb, skolbal för Jonathan och nu förberedelser inför hans studentfest på fredag, tävling för Petra till helgen, skolavslutning för Petra nästa fredag och sedan direkt avfärd till Sundsvall med tävling och debut i Int 1B. Man kan nog säga att jag känner mig rätt stressad faktiskt.

Men jag måste ju bara skriva och berätta om vilken fantastisk helg vi hade i Umeå, jag, Petra, Woody och LA. Jag och Woody vann våra klasser i Int 1 båda dagarna, Petra och LA vann LA:P1 på lördagen, blev färdigkvalad till FEI, kom tvåa i LA:1 på söndagen och red sedan sitt första FEI, vilket hon gjorde fantastiskt bra för att aldrig ens ha ridit igenom programmet tidigare.

Även Marc-träningen på fredagen gick väldigt bra med båda hästarna. Med Woody fick jag jättemånga bra tips inför tävlingen och några riktiga aha-upplevelser som var så värdefullt. Jag hade några riktigt fina stunder med superhärlig ridkänsla, men saknade lite av den där gummibandskänslan. Likadant var det på lördagen att Woody var jätteduktig och jag koncentrerade mig mycket mer på det tekniska och att inte ha några missar, men saknade lite elasticitet och mjukhet. Vi genomförde programmet nästan utan missar, vilket nog aldrig har hänt förut och jag var jätteglad att jag vann, men jag insåg efteråt att jag aldrig riktigt fick den där känslan av eufori som jag haft tidigare efter en riktigt bra tävling eller träning med magisk ridkänsla.

Så mellan lördag och söndag bestämde jag mig för att det viktigaste för mig var att jag skulle rida med så mycket känsla och mjukhet jag bara kunde och kanske hellre få någon miss, men att det som gör mig lyckligast är en bra ridkänsla, inte procenten eller placeringen. Sagt och gjort. Jag fick verkligen en helt magisk känsla på framridningen och lyckades ta med mig den in på banan. Jag kunde njuta av ridningen mycket mer under programmet och jag fick flera höjdpunkter att bevara i minnet. Vi fick dock samtidigt några fler missar, men jag hade ju bestämt mig för att hellre ta det. När jag skrittade mot stallet trodde jag att vinsten gick till en av de andra ryttarna som inte hade just några missar men jag var så nöjd ändå, både med mig själv och med Woody och jag kände det där lyckoruset. När då Petra kom springandes och sa att vi vunnit var lyckan total. Vi red på 66,2 %.IMG_1710IMG_1725IMG_1697IMG_1706 (3)IMG_1702

Annonser