Igår red jag och Petra ut i skogen med Woody och LA. Vi var ute och skrittade en dryg timme och båda hästarna var väldigt pigga och spända i början och väldigt avslappnade och förnöjsamma i slutet av passet. Ännu ett skönt återhämtningspass utan att telefonen ringde. Framåt kvällen däremot drog det igång med jobb som höll i sig mest hela natten och förmiddagen idag. Så jag var väldigt trött när jag kom hem och tänkte egentligen inte rida, men sedan ändrade jag mig och det var tur för Woody bjöd på ett superfint pass som jag inte hade velat missa. Han var så lugn, fokuserad och arbetsglad.

Jag har verkligen fått en härlig känsla i galoppslutorna nu och i bytena mellan slutorna. Idag gjorde jag det lite enkelt för Woody med långa slutor, något språng framåt och byte och sedan en lång sluta igen. Härlig känsla där jag kan bestämma precis hur mycket jag vill rida framåt eller hur mycket jag vill samla och med samma härliga uppförsbackekänsla hela tiden.

Eftersom jag var lite trött så kändes det mest som om vi lekte lite, så jag lekte med några piruetter och fick ett lyckorus när jag kände hur han bara satte sig och vände runt lite i slowmotion och gjorde hela piruetten i mycket färre språng än vi brukar och mycket långsammare än vi brukar. Wow, nu förstår jag hur det verkligen ska kännas och vad jag ska sträva efter!

Till sist lekte vi vidare med lite byten, nio superfina i vartannat med underbart flyt. Sedan provade vi några i varje men hittade inte flytet först, missade några men hittade sedan takten igen och gjorde några till. Jag kände att vi hade något på gång, att Woody var så med mig, så lätt att reglera, framme för skänkeln men avslappnad. Så jag provade igen på en lång diagonal. Då gjorde vi tretton underbara stora byten med magisk känsla. Petra hade stannat till för att se och hon berättade efteråt att hon tänkte, yes, de satte sju jättefina byten, åtta, nio, tio, elva, tolv, tretton! Wow! 🙂IMG_2029

Annonser