Mycket jobb under veckan och begravning igår, så ridningen har fått stå tillbaka. Men jag hann ett gymnastiskt pass med Woody igår morse så att jag kunde rida ett riktigt dressyrpass idag. Jag är jättenöjd med honom! Jag red på kandaret idag och han var så fin. Nu fick jag en ännu bättre känsla i saxen. Jag räknade inte sprången än, utan ville bara få ett bra flyt och gjorde inte så många språng åt vardera håll men några fler rakt fram innan bytet istället och Woody var så duktig och väntade på mig och förekom mig inte som han brukat göra tidigare. Det känns som om vi kommit en bit på väg nu!

Gentle var riktigt duktig när jag red iväg till ridhuset och det blåste så mycket så massor med snö blåste ned från träden över oss. Hon var så pigg och blev lite rädd, men skötte sig så bra ändå. Dressyrpasset blev helt okej i travarbetet med tanke på att hon inte var riden sista dagarna. Hon var lite rakare i vänstersidan och inte lika följsam som hon varit på slutet, men det kom mer och mer under passets gång. Hon glimtade verkligen till ibland till exempel i travskolorna när jag kände att hon började trycka ifrån lite mer och fick lite mer schvung. Även om det bara är små glimtar, korta stunder, så blir jag så glad av känslan och längtar tills vi kan ha det hela tiden.

I galoppen däremot var hon alldeles för mycket ”på” och kom aldrig riktigt till ro. Men jag tror att hon kan vara bättre redan imorgon när hon inte är så orastad. Så jag är inte så bekymrad över det, men sämre var att jag på hemvägen fick ta en liten dust med henne. Jag vet inte vad det var som gjorde det, möjligen att vi hörde skoterljud på håll, men hon spände till mer och mer och kastade sig för olika saker. När jag tog tag i henne så kastade hon upp huvudet och småstegrade sig och for åt alla håll. Så jag blev sträng och tog dusten. Hon blev arg och försökte skrämma mig och jag blev ännu argare. Jag red fram och tillbaka efter vägen några gånger tills hon gav sig. Från ena stunden till nästa så blev hon helt lugn, kom till ro i formen och fokuserade på mig och slutade vara rädd för allt runtomkring. Det är inte alltid så lätt att veta om man gör rätt som tar en dust eller om man ska släta över när det blir knasigt, men jag tror att det här blev bra. Vi får väl se imorgon.

img_0016

Annonser