Det är nästan så att jag inte kan beskriva känslan efter den här helgens träningar, det känns för bra för att vara sant. Marc säger att när ska han sluta säga att den här helgen var den bästa någonsin och jag känner likadant. Han sa dessutom att jag aldrig någonsin kommer att få en lika fin häst som Woody igen och det tror jag att han har helt rätt i. Woody är något alldeles, alldeles exceptionellt! Jag kan inte förstå att han kan bjuda så mycket på sig själv hela tiden och ge en så otrolig ridkänsla som han gör.

Idag ville jag träna på saxen, för det tycker jag är så otroligt svårt. Dessutom är vi ju begränsade som bara har tillgång till 40 m manege på vintern, så det gäller att passa på när vi kan vara ute och har 60 m. Sagt och gjort. Vi började med uppvärmning och allt som vanligt för att Woody skulle bli så smidig som möjligt, sedan förklarade Marc hur jag skulle räkna och göra när det ska vara fyra språng sluta åt höger, byte, åtta språng åt vänster, byte, åtta språng åt höger, byte, fyra språng åt vänster, byte. Han sa att jag skulle tänka två språng sluta, ett språng rakt fram, byte vilket blir det första språnget på nästa och sedan räkna två, tre, fyra, osv. Det blev jättekonfunderande, men jag red, han räknade, Woody gjorde och efter många omtagningar fick vi till slut till en riktigt fin sax där jag hade någotsånär kontroll och faktiskt fick en riktigt härlig känsla. Även om det var jättesvårt så kändes det inte omöjligt och som sagt riktigt läckert på slutet när det började flyta och Woody var fantastisk som hela tiden gjorde vad jag bad om, gjorde jättefina byten emellan slutorna och var så ridbar.

När vi sedan övergick till travarbetet var han bara absolut magisk. Vilken känsla! Så mycket framme för skänkeln, så mycket genom kroppen, underbara ökningar och klockren över i passage. Jag fick rida in på medellinjen och först rida i passage en gång, nästa gång kom jag i passage och skulle göra piaff vid x och Woody behöll takten och bara stod och trampade, jag räknade till tio steg och sedan sa Marc att jag skulle rida fram i passage och han gick över i en underbar passage igen. Vilken känsla att få uppleva det man sett så många gånger att de gör i Grand Prix! Nu fick jag prova själv och det var helt magiskt!

Vi hade också bett om att Petra skulle få sista 15 minuterna att rida Woody för Marc eftersom hon ska tävla nästa helg. Så när jag gjort min piaff och passagelinje fick hon hoppa upp. Först red hon lite trevande och då sa Marc att hon skulle tänka att hon var en GP-ryttare på en GP-häst, höja upp händerna och rida honom fram i handen och hög i formen. Då blev det helt magiskt. Jag kunde inte tro att den fina hästen var min. Och att det var min dotter som red honom. Vi var helt saliga efteråt både jag och Petra.

I afton har jag varit ute och ridit med Gentle och hon var så fin efter att Marc hade ridit henne. Hon svarade extra bra för skänkeln och var så fin i munnen och när jag gjorde halvhalter fick jag nästan lite passagekänsla. Sedan höll jag faktiskt på att flyga av henne när vi nästan var hemma och hon blev rädd för en tjej som kom gåendes med en hund just när vi kom runt hörnet, så hon kastade runt. Men jag lyckades i sista stund att komma tillbaka i sadeln igen och hon skrittade lugnt hemåt tillsammans med flickan med hunden. Återigen en underbar avslutning på en underbar träningshelg!IMG_2740IMG_2737IMG_2811

Annonser