Innan träningen idag berättade jag för Marc att vi haft en liten svacka jag och Gentle då jag inte tyckte att hon riktigt gått fram för skänkeln och kontakten i munnen inte varit den bästa. Men hon kändes superfin redan från start och med Marcs hjälp så blev det ännu bättre. Jag fick tänka på att vrida min kropp runt åt vänster och ta ut vänsterhanden, men behålla högerhanden vid mankammen. Hon var så duktig, fokuserad och arbetsglad. Jag hade en riktigt bra ridkänsla. Vi tränade också några galoppfattningar som blev hyfsade, hon behöll lugnet men kröp upp lite  formen. Sedan var det dags för Marc att sitta upp på henne.

Jag gick en bit ifrån, eftersom jag upplever henne lugnare om man får vara själv med henne när man ska sitta upp. Hon stod stilla men höjde huvudet lite och jag såg att hon var väldigt fundersam. När han började hoppa i stigbygeln gick det ganska bra, men när han skulle börja lägga över benet så stegrade hon upp och kastade sig framåt. Som tur var så var han smidig och kunde hoppa ner när hon hejdade sig lite. Han provade lite till men då blev hon mer spänd så jag fick sitta upp på henne. Jag gjorde som jag brukar och hon stod prick stilla helt avslappnat. Sedan provade Marc igen och även om hon blev väldigt spänd så gick det bra den gången och jag kunde andas ut.

Det var så roligt att få se honom rida henne. Jag har ju försökt att sitta så stilla som möjligt och inte skrämma henne, men han red med avsikt lite mer yvigt för att hon skulle vänja sig. Det behövdes verkligen, för jag vill ju att någon mer än mig ska kunna rida henne och hon måste bli mer van vid att man rör sig och gör saker på ryggen på henne. Jag har ju knappt kunnat korta tyglarna tidigare utan att hon blivit rädd. Även om jag har försökt tänka på att vänja henne mer vid sånt så förstår jag nu att jag måste göra ännu mer. Hon var så fin och rörde sig så läckert och Marc samlade henne mer i galoppen och det var så roligt att se.

När han var klar och skulle sitta av så sa jag att det inte var något problem, att hon aldrig blivit rädd för det tidigare. Men när han skulle föra över benet så blev hon återigen rädd och katapultade framåt så Marc åkte bakom sadeln och ner över ryggen och rumpan på henne. Jag och Petra blev alldeles skräckslagna. Men Marc landade på fötter och Gentle som kastat sig iväg vände om och kom tillbaka till oss. Då bestämde vi att jag skulle sitta upp på henne igen så att hon inte skulle bli rädd, vilket jag gjorde och även om hon gick iväg några steg precis när jag hoppade i stigbygeln så stod hon helt stilla sedan. Jag skrittade något varv och satt sedan av och hon stod prick stilla. Marc tyckte att hon var så otroligt snäll som inte slog bakut när han gled över ryggen och rumpan på henne, att hon verkligen är genuint rädd men väldigt, väldigt snäll, och jag håller med. Han förstod varför jag tycker så mycket om henne och han sa att han verkligen tyckte om att rida henne, vilket jag blev så lycklig över att höra. IMG_2351IMG_2404IMG_2392IMG_2508IMG_2517IMG_2498

Annonser