Iskallt regn hela dagen så hästarnas täcken var genomblöta, men som tur var inte igenom. Gentle verkade ha klarat sig bra, men Woody frös lite när jag tog in honom, så han fick genast på sig ett torrt täcke medan jag borstade honom inför ridturen. Det blev en sväng efter Bodanvägen som var riktigt mjuk och fin nu.

Trots att jag har ridit mest varje dag och trots att det var riktigt skitväder ute så fick jag nästan pirr i magen innan att jag skulle få rida Woody igen. Det kändes som om det var minst en vecka sedan sist. Jag fick också precis den känslan jag längtade så mycket efter. Han var helt magisk. Ofta när det regnar så lyssnar han lite mer på mig och även om han var pigg och frustade i varje galoppsprång när jag stod i lätt sits och rullade på efter vägen, så var han underbar i formen och i handen.

Vi skrittade och travade däremellan, men sedan ville jag ta högergaloppen också på hemvägen och då taggade han till så mycket att han var nära att ta jämfotasprång bak, men jag satte mig så djupt jag bara kunde, lutade mig bakåt och försökte länga ut halsen på honom och då fick han den mest magiska galoppen. Jag kände hur min höft lyftes uppåt/framåt för varje språng, underbar känsla. 20150331-210106-75666536.jpg

Annonser