Filmen om Woody visar ju mest på alla solskensstunder som vi har haft tillsammans. Naturligtvis har det varit många slitsamma vardagar däremellan och för mig och Woody var det verkligen några kämpiga år när jag var nära att ge upp, dels på grund av att han var så svår, stegrade, bockade, slog bakut och all denna nerv som gjorde att han höll på att krypa ur skinnet hela tiden. Jag kunde inte ens stå och rykta honom utan att han höll på att ”sprängas i luften”. Sedan kunde han inte hålla hull, han gick inte att transportera utan att leva rövare, han fick kotledsvrickningar som tog flera månader att läka och han har haft otaliga hovbölder som har spolierat både träningar och tävlingar för oss.

Jag är numera så luttrad så jag tar aldrig ut något i förskott. Jag vet att allt kan hända inför en träning eller en tävling. Men kanske just därför gläder jag mig så mycket mer nu när det har fått gå så bra en längre tid. Jag bloggar inte så gärna om leriga hagar, tappskor och balltramp. Alla vi som har häst vet att det hör till, men jag vill inte så gärna lägga fokus på det utan på själva träningen.

Idag red jag Gentle i skogen efter att Jocke fixat hennes baksko som glappade och saknade två sömmar som gått av. Nu har det tinat så mycket så det var verkligen inte något bra underlag, vattenpölar, is och lera. Gentle var duktig som gick fram överallt, även om hon var lite skvättig. Men jag kan inte påstå att jag fick någon jättebra ridkänsla, då det antingen brast, sjönk eller skvätte om varje steg hon tog. Igår däremot red jag henne i manegen och då var hon riktigt fin och duktig, trots många hästar, hinder och mycket stök.

Petra har ridit Woody ute på gårdsplanen idag och tyckte att han var superfin. Jag red honom i manegen igår och då var han också fin, men jag hade svårt att få ihop allt till en bra helhet, det blev ganska stretigt. Vi hade många glimtar och ridkänslan var riktigt bra, men jag kände mig nästan lite ringrostig när jag inte ridit riktig dressyr på flera dagar, jag kunde inte göra honom rättvisa. Summa summarum, några ganska vanliga dagar, men ändå det som utgör grunden till att vi ska kunna prestera på träning eller tävling eller ge de där riktigt fina solskensdagarna när man bara njuter av att ha häst.IMG_3081

Annonser