Det är klart att det är i sadeln på Woody jag känner mig mest hemma så här efter tio år tillsammans. Åh, så underbart att få rida honom igen! Han är ju bara så fin! Trots att han vilat flera dagar och trots att det var ett körekipage inne samtidigt i manegen så var han bara underbar från början till slut. Väldigt energisk, väldigt mycket framme för skänkeln, men ändå cool. En enda gång blev det lite för mycket och han laddade lite när vagnen skramlande kom snett emot oss och jag galopperade på diagonalen, då drog han in rumpan och gjorde några småhopp, men annars hade han fullt fokus på mig hela passet.

Man kände att han väntade på riktiga galoppökningar, byten, piaff och passage och han var så beredd, man riktigt kände hur han bara inväntade signalerna. Men eftersom jag bestämt att det bara skulle bli ett gymnastiskt pass så fick han inga sådana signaler och då gjorde han ingenting heller på egen hand. Istället red jag lättare tempoväxlingar, lite förvänd galopp och varvade hela tiden med att lägga honom lägre både i trav och galopp, även i nedsutten trav och jag fick verkligen en underbar gummibandskänsla. Han hade superfint stöd i handen och längde alltid ut när jag bad om det och när jag plockade upp honom hade han lika lätt för att samla sig både i trav och galopp. Det märktes verkligen hur lycklig han var att få vara igång igen, både före, under och efter passet. Han vill verkligen bli ompysslad och vara i centrum – och få sockerbitar 🙂 . Vilken häst! Alla borde få ha en Woody!11160296_669265036512302_833527133_n

Annonser