Jocke har legat i 39 graders feber i flera dagar nu och hostat på nätterna. Igår kväll kände jag viruset ta tag i mig, fick frossa och illamående. Men mitt immunförsvar är inte av denna världen, så jag anade att efter en natts sömn kunde det kännas bättre idag. När jag vaknade i morse hade jag ingen feber, men lite illamående och väldigt ont i ryggen. Det var en pärs att göra morgonfodringarna i båda stallen, det kändes som om ryggen skulle gå av och jag gruvade för om vi överhuvudtaget skulle ta oss till Gummark efter snöstorm, oplogade stallplan, transporten insnöad och inte så mycket tid till godo. Vi körde mycket riktigt fast med bilen när vi skulle köra på gårdsplanen där transporten står parkerad. Vi kunde skotta loss den efter en stund men insåg att det inte fanns planer att backa mot transporten där det drevat så mycket tung blötsnö. Som tur var fick vi hjälp av stallägaren som kom med traktorn och skottade undan så att vi kunde koppla transporten. Sedan var det lite trixit även på stallplanen när vi skulle lasta hästarna och det var oplogat, men jag backade och körde flera gånger i samma spår innan vi lastade och som tur var tog vi oss iväg och kom faktiskt i tid till träningen ändå.

När jag började rida var jag kall och alldeles stel i ryggen men tänkte att det får bli vad det blir det här passet och så blir det bästa passet någonsin. Vi gjorde så bra övningar i början, lite liknande som med Gentle igår och som jag sedan gjorde själv med Woody, trav-skrittövergångar med två stegs skritt, sedan några steg i lätt passage istället. Woody blev kvickare i sina bakben och svarade så väldigt bra fram för skänkeln och jag fick en jättebra känsla. I galoppen fick jag sitta på en fyrkant och samla tre språng varje gång vi passerade mittlinjen och även där tog han arbetet så bra, blev mer elastisk i kroppen och var väl framme för skänkeln. Sedan fick jag minska en stor 20-metersvolt successivt till en 6-metersvolt och när vi kom mot den lilla volten kände jag hur Woody började tänka piruett och samla sig lite väl mycket, men då var det så nyttigt att bara fortsätta och rida framåt och hålla honom framme för skänkeln hela tiden. De här övningarna ska jag verkligen göra mer själv, de var så roliga och nyttiga.

När vi sedan gick in på piaff och passagearbetet så var Woody väl förberedd och jag hade en superkänsla och i piaffen kunde vi göra lite som hemma att jag gick fram lite mer med handen och han svarade så bra på det och blev jämnare och hade lättare att hålla takten. Marc filmade lite så jag lägger in det här.

Vi gjorde också hela piruetter som kändes förvånansvärt bra. I den vänstra blir det fortfarande för många språng, i den högra sätter han sig mer och gör luftigare språng. Men jag blev förvånad över att det kändes ganska okomplicerat. Till sist gjorde vi galoppslutor som jag berättat för Marc att det inte gått så bra med, men idag flöt även de på riktigt bra. Vilken tur att vi kom oss dit och fick uppleva det här passet, hade inte velat missa det för allt i världen.

Annonser