På förmiddagen red jag Gentle och Woody och hela eftermiddagen har jag faktiskt pysslat med en lite speciell film som ni ska få se så småningom. Nu har jag gjort min del, nu ska Jonathan ta över och göra den färdig, förhoppningsvis till helgen.

När jag skulle rida Gentle var det felskrivet i schemat så manegen var egentligen upptagen av privatlektion. Jag fick rida samtidigt men det gjorde ju tyvärr att jag blev ganska begränsad och fick hela tiden anpassa mig efter var de höll till och kunde inte riktigt rida som jag själv ville.

Gentle hade inte så bra kontakt på bettet i början. Hon blir inte lika stretig i formen längre när hon är så där, men det blir inte den där härliga rörelsen genom hela kroppen som när hon verkligen tar ett mjukt och fint stöd på bettet. Men efter lite skrittarbete med skänkelvikningar där jag visserligen fick bli lite bestämd med ytterskänkeln när hon bara skulle rinna åt sidan så blev hon bättre i handen. Sedan tog jag lite trav under nedsittning och gjorde världens minsta babyöppna och då var hon underbar i formen och för skänklarna. Det var nog dagens bästa känsla. Men även galoppen kändes riktigt bra och efter galoppen blev hon så där underbar i en lägre form med mycket bakben och rygg.

Woody började bra och efter uppvärmningen gjorde jag faktiskt lite försök med saxen igen och det kändes inte så tokigt. Jag räknade sprången men lät det bli några för många för att hitta rätt känsla istället. Det känns fortfarande lite för svårt och för trångt att klara det på rätt antal språng. Men jag var nöjd med det och gick vidare till lite bytesserier eftersom jag var ensam i manegen. Det gäller att passa på. Men tyvärr gick det inte alls bra idag. Woody var inte alls med på noterna. Jag vet inte om han var trött av att jag faktiskt ridit ganska mycket samling två dagar i rad eller om det var jag som red dåligt eller om han bara inte riktigt hade lust. Jag upplevde det som att han bara nonchalerade mina byteshjälper när det kom till byten i varje. Så jag red och red och försökte få till det men kände efter ett tag att det här skulle vi aldrig klara idag. Det var som i somras den gången när jag fick ge mig och inte lyckades med vad jag hade tänkt. Men även om jag visste att jag skulle få ge mig så kunde jag ju inte bara sluta hur som helst. Så jag red tills jag åtminstone kände att han svarade bättre på mina hjälper. Vi gjorde kanske fem i varje efter långsidan då, men jag kände i alla fall att han försökte. Jag som tyckte att det kändes så enkelt igår. Är det inte ridningen i ett nötskal?

När jag gett mig med galoppen och han fått pusta en stund så avslutade jag med lite trav och då hade allt galopparbete gjort honom så mjuk så jag hade en magisk ridkänsla. Vi gjorde våra hittills bästa travslutor någonsin. Han har aldrig varit så stadig i både form och böjning, taktmässig, bärig och stark som han var då. Så även om det kändes jättedåligt med bytesserierna så var det egentligen inget dåligt pass då det andra kändes så bra. Men det är svårt att ta till sig det efteråt. Det känns lite lättare nu när det gått några timmar och jag har fått smälta det. Imorgon ska han i alla fall få välförtjänt vila.DSC_0988

Annonser