Det blev en lång arbetsdag igår med mycket fysiskt tungt jobb varvat med långa sträckor i bilen. Jag hade jouren också och fick en jourresa så det blev ganska sent innan jag var hemma. Jocke och Petra var snälla och tog hand om hästarna åt mig. Idag var det också ganska mycket jobb så jag var trött och hade egentligen ingen större lust att rida. Det enda positiva var att det var så skönt väder, bara -4 grader, efter så lång tid med kyla.

Jag red Woody på stallplanen och han var mer spänd och jobbig än han varit på länge. Han kändes bra i kroppen, mjuk i sidorna och rund i formen, men titt som tätt skulle han stirra ut i mörkret efter spöken. Först försökte jag att inte samla galoppen för jag vet att när han är så där så blir han lätt jämfota bak om jag samlar honom, men när jag kände att han bara spände till mer så blev jag lite frustrerad och ville komma till mer ridning så jag började samla och satt mig så tungt jag bara kunde i sadeln och drev ganska mycket med benen i den samlingen och då kändes det nästan som om jag kunde tvinga fram mer tretakt i galoppen.

Sedan var han riktigt fin men när jag bara tänkte prova lite piaff på slutet så blev han jättespänd igen och ville inte alls piaffa. Han försökte fly både framåt, åt sidorna, bakåt och upp i luften. Jag trodde ett tag att han skulle stegra på riktigt igen, men jag blev arg, parerade när han for åt olika håll och fortsatte försöka vara kvick med mina skänklar. När jag tänkte att nu håller jag på att tappa bort allt det vi lärt oss så kände jag att han började ge efter och trevande försöka sig på vad han trodde att jag ville ha. Då fick han beröm och sedan gjorde han faktiskt ett riktigt bra försök på slutet. Jag är glad att vi inte tappade bort det, men det här var en sån där dag när det inte kändes särskilt lätt att rida.IMG_3529

Annonser