Ännu kallare idag igen, manegen upptagen av löshoppning på förmiddagen och vi bortbjudna på kalas klockan två. Jag tänkte rida Gentle ute men ändrade mig när jag såg hur kallt det var så jag chansade på att löshoppningen skulle sluta tidigare och gick med henne till ridhuset. Till min glädje blev det så också, så jag fick ännu ett nyttigt pass i manegen. Först fick vi lite miljöträning när jag gick in och ledde runt henne under tiden de plockade bort hinder och plastband. Hon tittade ganska mycket men höll sig cool.

Lika duktig med uppsittningen idag som igår, utan procedur innan. Idag kändes hon lite mer trevande i början av travarbetet, lite slingrig i kroppen, eftergiven i nacken men inte samma jämna stöd i handen. Så när jag reflekterade över passet efteråt tänkte jag att vi ska fokusera lite mer på raka linjer och att rida henne fram till handen och inte flytta så mycket sidvärts ett tag. När jag började galoppera var hon lika fin i höger galopp, men blev rädd när någon kom upp på läktaren så hon bröt av. Jag skrittade en stund och fattade sedan vänster galopp. Precis när jag tänkte att nu kommer hon att börja springa mer som hon gör i vänster så sa jag till mig själv ”men sitt på rumpan” för jag har lagt mig till att lätta i sätet när jag tror att hästen tycker att det blir lite jobbigt, både när Gentle ska galoppera och när Woody ska göra byten och piaff och passage. Precis när jag sagt till mig själv och jag verkligen satte mig ner på rumpan så kom hon tillbaka och bar mer vikt på bakdelen än hon någonsin gjort i vänster galopp tidigare. Jag kunde inte låta blir att rida lite förvänd galopp idag igen och vi gjorde det från snett igenom den här gången i båda varven och hon var så duktig.

Sedan red jag ett kortare pass med Woody på kandar. Det var många hästar i manegen då och eftersom han gick så ordentligt igår så tänkte jag att det kunde få bli lättare idag. Jag red trappan en kort stund i galopp och sedan jobbade jag med samlingen i galoppen och till sist provade jag lite piaff och passage. Han började med en riktigt fin passage där han var så rund i formen och inte drog upp nacken som han ibland gör. När jag skulle göra piaff sa jag till mig själv igen ”men sitt på rumpan” och tänk att det kunde bli så enkelt då. Han var kvar mycket mer på stället och behöll takten bättre. Jag blev så glad när jag kände hur fint han trampade så jag hade lite svårt att gå ur piaffen till passage igen, så där måste jag koncentrera mig bättre nästa gång.

Till helgen har vi äntligen Marc-träning igen. Som jag längtar! Tyvärr ser det ut som om det ska bli kallt då också men jag hoppas verkligen att vi ska kunna träna ändå. Jag minns i fjol när jag inte kände mina fingrar och tappade tyglarna utan att jag märkte det direkt. Men just nu känns det som om ingenting får stoppa oss._MG_2429

Annonser