Sista passen jag har ridit på Woody i veckan har inte känts så väldigt bra. Jag har inte riktigt lyckats rida Woody ordentligt fram för skänkeln, han har legat på lite mer i handen, inte varit nog engagerad i sina bakben och krullat ihop sig lite i formen och kommit bakom lod. När jag började passet för Marc idag så kändes Woody ganska ofokuserad, lite av och på och inte så elastisk i handen.

Vi jobbade som vi gjort sista tiden med mycket skrittarbete i början och sedan galopparbetet innan vi tar trav, piaff och passage på slutet. Det upplägget passar oss väldigt bra för Woody behöver det där galopparbetet för att bli bra i traven och han får inte hinna bli för trött när vi ska träna på byten i varje.

När vi började med galoppen idag så var han inte så elastisk i handen, däremot kändes han ganska elastisk i kroppen, i sina rörelser och kunde både länga och samla bra. Om jag hade ridit själv hemma och känt den där oelastiska känslan i handen så skulle jag ha tänkt ”oj, oj, oj, så här får det inte kännas, nu måste jag göra något, lägga om min ridning, göra några helt andra övningar eller rida på mycket mer framåt, samla mycket mer eller vad som helst men så här får det inte kännas” och så börjar man rida på ett annat sätt som Woody inte känner igen och som oftast inte ger så mycket. Men när man rider för Marc, så fortsätter man och gör allt det Marc ber om samtidigt som man bara försöker bli lite mer elastisk  handen själv och sedan vips så är elasticiteten där igen.

Idag skulle vi göra bytesserierna efter långsidorna, vilket vi inte gjort så mycket tidigare eftersom vi oftast gjort dem på diagonalerna, så jag kände mig också lite ”lost”, tappade linjen som skulle vara strax innanför spåret, visste inte riktigt vilket sittben jag satt på, osv, så då gjorde Woody några orena byten som egentligen bara var mitt fel, men jag kände mig mer osäker än på länge och tänkte att vi kommer aldrig att klara byten i varje idag som är nog svårt även de dagarna då de andra serierna känns bra. Första försöket vi gjorde med byten i varje blev också så där trevande från min sida, ingen bra linje, ingen tillstymmelse till att hitta takten, osv. Men när vi kom andra gången så försökte jag inte bara peppa upp Woody lite inför uppgiften utan även mig själv och då bara flöt allt och… tik-tak-tik-tak… så satte vi sju byten i varje med taktpinnen i min hand. Wow, vilken känsla!

Sedan tog vi travarbetet där vi spelade mellan arbetstrav, ökningar, passage och piaff och då var Woody helt magiskt fin. Vilka bakben, vilken uppförsbackekänsle i ökningarna, vilken spänst i passagen och vilken lätthet i piaffen! Vi red linjerna som är i Int IB och första gången när vi gjorde piaffen på diagonalen så blev det lite trevande, men andra gången red jag rakare in på linjen och Woody hade förstått vad som gällde och då bara flöt det. När vi närmade oss slutet hörde jag Marc börja applådera. Tänk att han kunde locka fram allt det där även en sådan dag när inte allt började på topp! _MG_2453

Annonser