Så var det dags för ponnyerna att tävla idag på KDRFs fina nationella tävlingar. Petra skulle rida LB:1 med Los Angeles. Hon vaknade på morgonen och var ordentligt förkyld och när hon började rida fram så var LA väldigt på tårna och hoppade och skvätte när ponnyer skulle lastas på och av utmed framridningen. Petra tyckte inte ens att hon klarade av att trava honom. Jag såg hur svår han var och blev faktiskt ganska nervös själv för hur det skulle gå. Men hon kämpade på och red så bra och han kunde så småningom lugna ner sig mer och mer. När de kom ned till collecting ring  så såg han magiskt fin ut.

Jag var nog mer nervös idag när Petra skulle börja sin ritt än vad jag var igår när jag skulle rida själv. Det var länge sedan jag varit så nervös för henne. Jag vet inte varför, men kanske för att jag visste att det skulle kunna gå bra, men också för att jag visste att han hade så mycket energi i kroppen och när som helst kunde tagga till igen. Jag tror knappt att jag andades under hela ritten. Men vilken ritt!!! Det var så underbart fint, LA har aldrig varit så avslappnad inne på banan och allt stämde så bra. Mot slutet började tårarna att rinna på mig, både för att jag tyckte att det var så fint och av lättnad för Petras skull. De belönades med 67,9 %, vilket räckte till en vinst. Vilken helg! Vilken avslutning på tävlingssäsongen för oss båda!

Nu ska hästarna få ta det lite lugnt, kollas upp med böjprov, kollas tänder på och sånt. Men man kan nog säga att vi är hyfsat inspirerade att få träna vidare sedan.

Vi fick en liten pratstund med olika domare idag och här är ett axplock av deras kommentarer. Att jag borde åka iväg och tävla mer med Woody i större konkurrens, att vi inte skulle göra bort oss där. Att när LA blir ännu lite mer lösgjord så kommer han att bli farlig, riktigt farlig. Att LA var en ponny helt i en klass för sig. 🙂12004704_890642407680652_2229548741334667468_n

Annonser