I alla fall bokstavligt 🙂 ! Ja, hemma och hemma. Helst hade jag väl sett att vi bodde på en hästgård igen och hade alla hästar hemma på vår gård. Men nu är de i alla fall hemma i de stall de ska vara. Woody och LA på ridhuset och Gentle och Umberto tillbaka vid skidbacken. Vi körde Gentle och Umberto en och en eftersom Gentle inte var så lätt att lasta sist och var ganska stökig på transporten, så jag ville inte att hon skulle skrämma Umberto som bara är tre år och åker så fint. Jag vill också att Gentle ska träna på att åka själv först och vänja sig vid det.

Den här gången gick det superbra att lasta henne. Efter bara en kort tvekan så klev hon med stora kliv in i transporten och Petra och Annelie var så duktiga att stänga lite snabbt bakom, så när hon provade väga bakåt så var det redan stängt. När vi sakta började köra iväg så bankade hon med frambenet en kort stund, kanske 20 meter, sedan tystnade hon och stod blick stilla hela resan hem. Vi hörde inte ett knyst och kände inte av henne och när vi kom fram var hon knappt ens svettig trots 25 graders värme ute. Urlastningen gick också bra. Jag är så nöjd med henne! Vi släppte henne i en hage och Jocke och Petra åkte iväg och hämtade Umberto. Gentle var helt cool i sin nya hage, gnäggade lite åt de andra hästarna i de andra hagarna, men gick annars runt och kollade in hagen och smakade på det som gick att äta. När Umberto kom och fick gå i samma hage som henne hälsade de glatt på varandra och vek inte från varandras sida.

I morse red jag och Petra Woody och LA i manegen igen. Vi ville passa på när det var ledigt och så ville vi båda få lite bättre känsla än vi hade igår. Det fick vi också, med råge! Vi visste precis hur vi ville lägga upp passen och vad vi ville göra bättre än igår och det blev precis som vi ville båda två. Så vi behövde inte rida så länge utan avslutade när det kändes som bäst och innan hästarna blev trötta.

Woody var betydligt bättre i sin vänstersida och precis som jag anade igår, de korta små stunder när han var som bäst, att vi hade något på gång som var riktigt bra så blev det verkligen helt super idag. Jag fick in den där vänsterbogen och kunde behålla ett mjukt stöd på båda sidor och då blev han så mycket mellan hand och skänkel, så rakriktad, så lätt att sitta på och fick sådan schvung som jag knappt känt tidigare. Jag hoppas att vi kan fortsätta på det här spåret och inte tappar bort det vi hade idag.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Den här dagliljan föll jag för och försökte plantera där vi bodde tidigare, men den överlevde inte vintern. När vi flyttade hit gjorde jag ett nytt försök, nu har det gått fyra år och idag slog den första blomman ut, när jag nästan glömt att den fanns där.11912914_717618445010294_371794375_n

Annonser