Tidigt upp i morse för att åka på Marc-träning med Woody och Los Angeles. Det var inte svårt att stiga upp till en underbart solig dag med hög luft och så roligt på programmet. Både jag och Petra längtade verkligen efter att få rida för Marc igen och vi var full av förväntan när vi åkte. Även Woody och LA verkade tycka att det var roligt att vi skulle iväg för de kom direkt när de såg transporten och hade nästan bråttom när vi ledde på dem.

Däremot tyckte både jag och Petra att när vi väl började rida så kände vi oss ringrostiga. Båda hästarna kändes jättefina men vi tyckte att det var svårt att rida. Jag tyckte att stigbyglarna kändes för långa, kanske för att jag inte ridit i mina ridstövlar sedan förra Marc-träningen och de har tunnare sula än mina jodpurs, men jag hade också svårt att komma ned i sadeln och att hitta takten i början. Dessutom var underlaget inte det bästa, det var tungt och dammade massor. Men som sagt, Woody kändes fin och när väl jag började kunna rida bättre så fick jag en riktigt bra ridkänsla.

Marc frågade vad jag tränat på hemma och jag berättade att jag jobbat på att öka takten lite i travarbetet, framför allt i travslutorna. Då var det så roligt att när jag skulle rida slutorna så kändes det så mycket lättare, vi fick ett mycket bättre flyt och det blev aldrig nära passagetakt, så Marc tyckte att vi hade gjort ett bra jobb.

I galopparbetet red vi några slutor, samlade små volter och sedan gick vi in på seriebyten. Woody var precis lika fin som tidigare, kändes så rak och säker. Men i treorna så tappade jag takten och direkt så ville jag bryta av och börja om, för jag blev lite frustrerad på mig själv, men Marc gillade inte att jag inte bara fortsatte som man måste göra på tävling. Så det måste jag verkligen tänka på, att fortsätta vad som än händer.

Efter tvåorna ville Marc att vi skulle prova fem byten i varje igen. Första försöket blev tre och så två emellan och så kanske två igen. Sedan provade vi två-tre gånger till och jag tyckte det kändes jättesvårt att hitta takten. Men jag försökte verkligen att fortsätta vidare även när det inte blev rätt. Så en diagonal gjorde vi ganska många enligt Marc, först kanske tre, sedan två och sedan tre igen. Sedan sa Marc att vi provar en gång till men om det inte går då så ger vi oss för idag. Han sa också att Woody var nästan väl cool, att jag kunde sätta lite mer tryck i honom så att han taggade till lite mer. Så det gjorde jag och då satte vi dem igen 😀 . Woody var så grymt fantastisk hela tiden och han visste så väl hur duktig han varit när både Marc och jag överöste honom med beröm.

Det som är så läckert när man tränar byten i varje, även om det inte lyckas varje gång, är att Woody blir så otroligt gymnastiserad och känns helt underbar efter det. Det måste verkligen vara ett bra arbete där de får använda varenda muskel i kroppen. Petra som såg på tyckte också att han gjorde det så vackert, genom hela kroppen, i uppförsbacke och med gest.

När vi lämnat hästarna i sin underbara beteshage så skyndade vi oss hem för att se på dressyren på tv. Det kändes extra roligt när man fått rida själv innan. Vilken underbar dag! Är man nörd så är man! Och det bästa är att imorgon väntar en liknande dag!IMG_5734

Annonser