Det här var en väldigt intressant artikel som jag blev så inspirerad av att läsa. Det gäller att hitta den häst som passar en själv bäst och göra det bästa av den hästen, då kan man komma väldigt långt även om hästen inte har de allra bästa gångarterna. Målet för de flesta kanske ändå inte är att tävla internationellt. Precis som hon skriver så kan man få de mest underbara upplevelser, ”Yes moments”, även på hästar med mer begränsade gångarter när man hittar harmoni och utvecklas tillsammans.

http://dressagenaturally.net/reading-room/essays/87-the-hero-6-in-praise-of-the-ordinary-horse

Jag trodde länge att Woodys starka gångart var trav och att galoppen var begränsad. Han tog ofta korta språng så fort han blev det minsta spänd och hade svårt att bära vikt på bakbenen. Marc har alltid sagt att han kommer att kunna göra fina piruetter i framtiden, vilket jag har haft svårt för att tro. Men nu är galoppen hans starkaste gångart, vilket även Gustaf Svalling skrev när jag blev bedömd av honom.

”Älska utvecklingen tillsammans med din häst! Hjälp honom varje dag att känna sig som en champion!”IMG_5696

Annonser