Fyra uppsittningar idag och två avkastningar! Nåja, jag får väl vara stolt som satt kvar två gånger för det var verkligen inte lätt idag. Men vi tar det från början.

Jag och Petra promenerade till ridbanan med Gentle och jag longerade innan jag satt upp. Det var en till häst på banan men det bekom henne ingenting. Jag höll henne själv och satt upp. Då kastade hon sig lite mer än tidigare men det gick ändå bra så jag red mitt pass. Hon var som sist lite spänd och inte i form i början, men nu hade jag mer tid på mig och kunde rida ganska länge så vi travade på stor volt och försökte hitta rytmen och formen. Då blev hon SÅ fin och precis som på Marc-träningen ramlade allt på plats, formen, rytmen, schvunget, böjningen i bålen, ljuvligt jämnt stöd på båda tyglarna och hon bara bjöd och tog i. Efter det skrittade jag och provade några skänkelvikningar åt båda håll och det förstod hon på en gång nu.

När jag var klar ville jag bara göra om uppsittningen eftersom det inte gått så bra. Men då blev det ännu värre. När jag var på väg över med benet kastade hon sig iväg så jag föll bakåt i backen. Jag slog mig inte den här gången, men vågade faktiskt inte försöka igen, hade ingen plan för hur jag skulle kunna göra det bättre. Så vi gick tillbaka till stallet. Först tog jag en jacka och tränade på att slänga den över sadeln på andra sidan och även på rumpan. Då stod hon prick stilla. Sedan följde Jocke med och vi tog linan och gick till ängen. Han höll och jag provade sitta upp igen. Jag kom över med benet men hann inte ta stigbygeln innan hon först stegrade rakt upp och sedan katapultade bockande framåt så jag flög in i ett brännässlesnår. Bränd i ansiktet och på armen, bet mig i läppen, tappade andan, men annars okej. Men då fick Jocke nog och Gentle fick veta att hon gjort fel och sedan tog jag henne på lina i galopp tills hon var ordentligt trött. Och fast jag egentligen inte alls hade modet att sitta upp igen då så fick jag styrka av Jockes bestämdhet och kände lite mer ilska än rädsla just då. Så upp igen och den här gången satt jag kvar även om hon gjorde några skutt, fast betydligt mindre än innan. Då skrittade jag bara runt en stund och hoppade sedan av igen. Nu är planen att göra samma sak på ängen imorgon.

Jag är så tacksam att Jocke var så bestämd med henne och besluten om att det skulle gå. Även om hon är lite rädd så bara måste hon inse att det inte är okej att göra så där. Jocke tyckte faktiskt att hon ändå var klok och hon blev ju inte rädd för honom efteråt utan var hur lugn som helst.

Jag vet inte om vi lyckas reda ut det här. Hade faktiskt hellre tagit stegringar och bockningar under ritten eftersom jag vet att jag är sadelfast om jag bara kommit mig upp ordentligt. Men det här känns väldigt svårt. Men vi tar en dag i taget och får se vart det leder. Ganska stolt är jag ändå att kunna flyga av två gånger utan att ha ont i kroppen någonstans, som en tjugoåring 😀 .IMG_6021

Annonser