Har knappt sovit inatt. Egentligen inte varit orolig för själva ridpasset, var ändå ganska säker på att om jag bara kom i sadeln så skulle vi göra det bästa av det med Marcs hjälp. Men jag har nog varit mer orolig än jag trodde över vad Marc skulle tycka om henne. Även om jag tror mycket på henne så är det inte lätt att veta och det betyder så mycket om man känner att tränaren tror på hela ekipaget. Därför var det en stor lättnad så här efteråt att Marc verkligen gillade Gentle.

Vid uppsittningen stod hon stilla i början men for sedan lite bakåt, men bara lite, sedan skrittade hon lugnt framåt och det gick bra att knäppa loss linan. Däremot när jag hade skrittat några varv så blev hon plötsligt rädd för något utanför banan och kastade sig runt, men sedan blev hon lugn igen.

Vi skrittade mycket och lät henne slappna av så mycket som möjligt. Marc tyckte att hon hade en väldigt trevlig skritt. Sedan travade jag runt och Marc var tyst och analyserade vad han såg. Hon kändes fortfarande lite trött i kroppen men var väldigt behaglig i handen och jobbade på bra. Vi fick också göra lite skänkelvikningar i skritt vilket han tyckte att jag skulle börja med. Det blev lite vingligt men hon var jätteduktig och svarade bra för skänkeln och förstod ganska snabbt vad jag menade.

Sedan var det dags för det riktiga travarbetet, det som Marc ville fokusera på idag. Jag travade på en stor volt och fick hjälp med att hitta rätt takt, tempo och form och efter en stund började hon verkligen TRAVA. Wow, så fin hon blev! Ryggen, bakbenen, takten, schvunget, balansen, allt ramlade liksom på plats! Och Marc gillade verkligen det han såg. Åh, så värdefullt att få den hjälpen att veta vilket tempo och hur högt eller hur lågt hon ska vara, för det är verkligen inte alltid det lättaste att veta själv. Det härliga var att jag hade ett helt ljuvligt litet stöd i handen, men balansen höll hon verkligen helt och hållet själv och traven var inte någonting som skapades av spänning eller övertempo eller annat, utan hon hittade sin alldeles egna trav som fanns inneboende i henne.

Det enda tråkiga idag var att när jag skulle fatta galopp så blev hon förmodligen överrumplad och rädd och kastade sig iväg i fattningen. Jag kunde sedan galoppera på volten i vänster varv och hon var avslappnad och balanserad och fin, men när jag skulle göra om fattningen så blev det ännu värre och hon höll på att kasta sig rakt ut utanför banan där det står traktorredskap, så jag blev rädd att vi skulle skada oss. Det är lite för tidigt efter förra olyckan och jag blev mer skrämd än jag brukar, så jag ville inte fortsätta att försöka. Det tyckte inte Marc heller att vi behövde göra. Det har inte varit något problem på det här sättet tidigare och han sa att han visste att hon hade en bra och balanserad galopp och att det där kunde vi träna vidare på själva. Jag tyckte att hon hade varit så otroligt duktig som jobbat på så bra i nästan en timme och ville inte att hon skulle ha dåliga minnen av det här passet heller.

Så vi provade hitta tillbaka till den fina traven igen och nu gick det nästan på en gång så var hon där igen. Marc tyckte inte att hon verkade trött trots att jag red så länge och jag måste nog hålla med. Vi får nog utöka våra ridpass en aning. Jag hoppas verkligen nu att jag klarar av att rida på det här sättet själv framöver.

Det jag tar med mig efter dagens pass och ler inombords när jag tänker på det, är att Marc tyckte att hon har tre bra gångarter, att han gillade hennes sätt och känslighet, att han gillade hennes nacke och halsansättning väldigt mycket och framför allt att Gentle var så glad och positiv och jobbade på så bra trots att det var första gången för henne med ett så långt och intensivt pass. Jag kände mig oerhört nöjd och stolt över henne när jag ledde tillbaka henne till stallet och jag tyckte att hon skrittade så stolt hemåt vid min sida._MG_5419_MG_5340_MG_5379_MG_5434_MG_5449_MG_5478_MG_5499

Annonser