Vi blev klara med beteshagen igår och idag ska strömmen till hagen grävas ned av gårdsägaren så vi kanske kan släppa hästarna i början av veckan. Så idag tänkte jag rida Gentle. Petra red Woody idag och har ridit honom flera dagar under veckan. Hon har börjat träna på rörelser från Msv C med honom.

Gentle har gått i sin gräshage vid stallet och sprungit och varit igång mycket i veckan så jag tänkte att hon var ganska välmotionerad så att jag kunde sitta upp vid stallet och rida henne till ridhuset och rida lite på utebanan där. Men det gick inte så bra. När jag skulle ställa henne vid pallen så svängde hon runt och var ganska uppspelt och mitt i alltihop så välte hon pallen och kastade sig så jag tappade henne och hon sprang iväg ner efter asfaltsvägen med hängande stigbyglar och fladdrande tyglar. Jag var i gråten och sprang efter och såg redan det värsta framför mig. Men hon sprang till de andra hästarnas hage och efter en stund fick jag fast henne utan att tyglarna ens hann glida åt sidan. Då gjorde jag ett nytt försök med pallen men fortfarande var hon väldigt orolig, så jag bestämde mig för att leda henne till ridhuset istället.

Det gick jättebra efter stora vägen trots att vi mötte bil med släp, traktor med stor släp och sedan bilar med hästtransporter efter grusvägen. Men då kunde vi gå in på en lägda så hon kom en bit ifrån, så trots att hon var uppspelt så gick det bra. När vi kom till ridhuset var Petra där och vi gick till lilla ridbanan och stängde om oss. Jag ställde mig på pallen och la benet över sadeln när hon kastade sig åt sidan och katapultade iväg. Jag flög bakåt och ner i backen och landade på rumpan som är ganska öm just nu. Då tog jag henne på lina en stund för att hon inte skulle ha mer överskottsenergi, men jag kände att det var för osäkert med pallen om hon skulle göra samma sak. Så Petra fick hålla i longerlinan och jag satt upp från backen. Hon stod prick stilla tills jag satt i sadeln, men jag hann aldrig ta den andra stigbygeln innan hon katapultade framåt i rodeoliknande språng. Det var nära flera gånger, men som tur var satt jag kvar trots att jag var utan båda stigbyglarna ett tag. Till slut fick vi stopp på henne och jag fick tag i båda stigbyglarna och Petra kunde koppla loss longerlinan. Då kunde jag rida helt som vanligt och hon var riktigt fin.

Jag red i skritt, trav och galopp och var något mer bestämd med henne än tidigare efter det som hänt, men hon kändes väldigt avslappnad och i galoppen kunde jag sitta och klappa med innerhanden och hon rullade på så fint.

Efter passet hoppade jag av och vi gick in i stallet en stund, sedan gick vi tillbaka till ridbanan och gjorde samma procedur med att Petra höll henne i longerlinan och jag hoppade upp från backen. Då stod hon prick stilla och jag kunde sedan rida hem till stallet med henne genom skogen. Där mötte vi en man med stavar som var lite spännande, men även det klarade hon, så nog var hon duktig ändå trots den dåliga starten.

Jag har ju känt det tidigare att hon har aningens sadelgjordstvång och att det här med uppsittningen är den kritiska punkten, men jag hoppas att vi ska kunna övervinna det.11304362_832404033504490_185231400_n

Annonser