Äntligen fick jag känna den där ridkänslan som inte riktigt infunnit sig på slutet. Vad vi har saknat att rida för Marc, både jag och Woody tror jag. Jag berättade att det inte gått så bra på slutet och att Woody haft så mycket spänningar och strulet med bytesserierna. Marc kunde se att han var lite kortare vänster bak igen, att det som vi kommit så långt med förra träningen gått lite tillbaka igen. Det syntes i vänsterslutorna och i skrittpiruetterna åt vänster, men blev bättre och bättre under passet.

Det enda problemet vi fick idag i bytesserierna var mitt eget fel när jag inte trodde att vi skulle rymmas. Woody var jätteduktig. Vi hade också svårt för högerpiruetterna då Woody tappade bjudningen, men fick ändå avsluta med en halvpiruett som blev riktigt bra. Men att det strular lite i rörelserna tycker jag inte gör någonting när jag ändå får ha en bra ridkänsla. Och äntligen fick jag den där elastiska känslan igen. Bästa känslan tror jag var på slutet i travarbetet i skolorna då Woody kändes både elastisk, stark, jämn, hög i formen och var lätt att sitta på och jag kunde ta ut riktningen och visa honom på böjningen och sedan flöt det.

Jag är så tacksam för det här passet och tänker inför morgondagen att om jag bara kan hitta lite ridkänsla utemellan spänningar som jag antar kommer att finnas så ska jag inte haka upp mig på rörelser och poäng. Det är ju trots allt för den här ridkänslan jag gör det här, för att få uppleva det magiska som inträffar både fysiskt och psykiskt när man hittar den där efterlängtade ridkänslan._MG_2453

Annonser