Idag fick jag mitt energigivande ridpass istället. Jag red Woody i skogen till den bortre rakbanan. Han var väldigt cool och visade att han var den mer utbildade hästen när vi skulle passera alla vattenpölar med lera där Gentle blivit lite rädd. Woody traskade fram överallt, visserligen pigg, men ganska självsäker.

När vi kommit på torrare mark så travade jag under lättridning och även om han var pigg så gick det att lägga honom i lite lägre form. Sedan galopperade vi en underbar samlad galopp också i lite lägre form. Underlaget är fortfarande lömskt och det kan bli hål här och var, så jag red hela tiden ganska samlat tempo för att när som helst kunna stanna. Men jag njöt av känslan av hur stark han blivit och hur lätt det var för honom att galoppera så samlat. Det blev en underbar känsla när han hade bakbenen så bra under sig och sedan kom lägre i formen, med manken högt och lång välvande hals framför mig.

På hemvägen travade jag och då var han lite väl på och travade med sina höga knälyft, men han var underbar i formen med härlig eftergift i nacken och behöll travtakten utan att ta till passage. Då kunde jag inte låta bli att sitta till lite med sätet och från den rytmiska traven så stod vi en stund helt på stället och trampade i den mest underbara piaff jag varit med om. Det mest magiska var att han aldrig ändrade takten och aldrig ändrade formen utan var kvar i den höga formen fram, men bara kröp in under sig med bakbenen och trampade så där taktmässigt tills jag manade honom framåt, då han i precis samma takt fortsatte att trava vidare.

Oj, oj, oj, jag kan verkligen hålla med Ulla Håkansson om att det är så värdefullt att träna dressyr i skogen, att man får så mycket gratis, för det där har vi aldrig varit i närheten av på en dressyrbana. Men tänk att när han första gångerna gjorde piaff i skogen på rätt sätt genom att krypa in med bakbenen under sig så tänkte jag att vi kanske aldrig skulle kunna åstadkomma det på träning, men det har vi ju kunnat göra på Marc-träning, så kanske vi kan göra det här någon gång i framtiden på en dressyrbana också.

Vi skrittade och galopperade en del på hemvägen och sista biten så satt jag en stund i nedsutten trav igen och då var han så lösgjord och underbar att sitta på med ett fjäderlätt stöd i handen så den känslan bär jag på under resten av kvällen. Det tillsammans med det frenetiska fågelkvittret och doften av vår från träd och mark som tilltog av att regnet började droppa på hemvägen det gav mig ny energi. IMG_3042

Annonser