Vet inte varför, även när jag är trött innan så brukar jag piggna till när jag kommer upp i sadeln, men det gjorde jag inte ikväll. Jag red på stora utebanan där det var riktigt bra underlag och Woody var återigen superfin. Men jag kände mig som en trasdocka i sadeln. Tur att han inte hittade på något för jag hade aldrig orkat parera. Även om han var pigg och lite snabb i reaktionerna i början så var han jättesnäll och superfin i formen, sidorna, bärigheten och takten.

Jag försökte att inte störa honom utan satt och galopperade i samma tempo i båda varven bara för att låta honom röra på sig. Sedan travade jag några öppnor och slutor bara för att se att det inte var en engångsföreteelse det vi gjorde igår. Det blev inte exakt lika bra, men nära nog. Jag kan inte annat än förundras över hur duktig Marc är och hur mycket det har gett att vi jobbat med min vänstersida. Han har också så rätt i när han sa att det kommer att märkas i varenda rörelse när jag får till det, för det mesta känns så mycket bättre nu. Vi kommer säkert att få bakslag igen, som man alltid får, men just nu känns det som om så mycket blivit bättre genom det här jobbet, så många aha-upplevelser, att var det så här det ska kännas. Erika 1

Annonser