Petra har legat i feber i två dagar så idag när jag fick lite tid över och mina hästar var så välmotionerade i helgen så tog jag ut Los Angeles för ett dressyrpass i manegen. Det var återigen länge sedan sist. Och återigen blev jag lika förvånad över hur mycket han utvecklats sedan förra gången jag satt på honom. Även om jag sett honom så mycket från marken så är det svårt att föreställa sig att han skulle kännas så bärig, så stadig i formen, så stark i mer samlad galopp och att han skulle släppa ned mig så bra i trav under nedsittning.

Fortfarande har jag problem med att han vill krulla ihop sig för mycket i formen för mig, jag fick hela tiden jobba med att få honom att länga ut halsen. Vi har också fortfarande problem med galoppfattningarna, jag och han. Petra kan göra dem så mycket bättre, även om det är svårt för henne också många gånger att han blir för explosiv, men jag har ännu svårare att få till det. Men de blev bättre och bättre under passet. Jag är framför allt nöjd med känslan i den förvända galoppen genom kortsidorna, så stark och bärig han kändes och så känslan på slutet av att han verkligen började galoppera lite mer långsamt i stora, runda språng. Åh, det var så roligt att rida honom! Den ponnyn har verkligen energi så det räcker och blir över, men man blir så glad av all den där energin.10941247_629710023801137_1682988562_n

Annonser