Idag blev Petra magsjuk. Hon kämpade tappert i morse när vi skulle släppa ut och mocka åt alla ridskolehästarna, men sedan däckade hon när vi kom hem och min mamma och två syskon som skulle ha kommit till oss idag avstod från att komma för att inte bli smittade. Jag fick helt plötsligt lite egentid. Inte oväntat kanske så åkte jag först till Woody och sedan till Gentle.

Trots att Woody inte var riden på fyra dagar kändes han jättefin. Mjuk och smidig i uppvärmningen, sög på bettet så det smaskade. När jag skulle börja rida honom lite mer samlat tog det emot en aning i kroppen på honom, men jag försökte att verkligen göra det successivt och se till att han var ordentligt uppvärmd innan jag krävde mer. Han var så arbetsglad och duktig. Jag red ca en halvtimme och inte så ansträngande pass. Om jag har möjlighet tänkte jag försöka rida på kandar imorgon och lite mer dressyrövningar. Det som gjorde mig så glad idag var att Woody kunde kännas så lugn och avslappnad, men ändå ta i och tända till på ett positivt sätt så fort jag begärde lite mer aktiva bakben.

Sedan var det Gentles tur att få sitt första arbetspass hos mig. Träns och benskydd på och så gick vi iväg till en liten parkering där jag provade ta henne på lina för lite lätt longering. Hon har bara den lägsta brodden för att inte skada sig när hon är ovan och det blev lite halkigt så jag tog det väldigt försiktigt. Men hon var klok och kände själv att hon fick lov att vara försiktig. Hon verkade förstå vad jag ville och kunde skritta och trava i båda varven. En gång försökte hon komma in mot mig i höger varv så jag sa till henne med bestämd röst, då blev hon väldigt förskräckt men rättade sig genast. Däremot kunde hon inte riktigt sträcka ut linan utan gjorde volten lite för liten ibland och jag hade varken spö eller inspänningstyglar så det var inte så lätt att korrigera det. Men efterhand blev det bättre och hon började även att sänka huvudet på slutet och svinga med ryggen mer.

Hon är fortfarande väldigt tanig i kroppen eftersom hon tappat hull och muskler av den långa resan och hon var spänd och lite trippig i traven eftersom hon var rädd att halka, så det var ingen skönhetsupplevelse när jag longerade henne, men jag blev ändå så lycklig av att hålla på med henne för att hon är så mysig. Jag är alldeles kär 🙂 !IMG_0736

Annonser