Underbar clinic

Jag har nästan inte landat än efter förra helgens underbara resa till Timrå och tredagars clinic för Imke Schellekens-Bartels. Woody stod som ett ljus i transporten hela vägen dit och hem. Han var lugn i boxen, till och med sista natten när han blev helt själv kvar i tävlingsstallet då alla andra hade åkt hem. Jag och Petra njöt i fulla drag hela helgen av att få sitta och se alla ekipage från morgon till kväll och lära oss så mycket. Imke var helt fantastisk! Jag tycker synd om alla som missade den här clinicen, för de har verkligen missat något. Av alla clinics jag har varit på så var den här med råge den bästa, även om jag inte skulle ha ridit själv. Imke är så otroligt kunnig och pedagogisk och lotsade alla ekipage på ett sådant proffsigt sätt så man fick se hur hästarna började dansa fram, arbeta mer över ryggen, hur öronspelet kom igång och de blev pigga och glada i blicken. Det var en så tydlig röd tråd genom allting och hon förklarade så tydligt, så det var lätt att ta till sig, samtidigt som jag nog aldrig har sett någon tränare göra så stor skillnad för varje ekipage under så kort tid. Jag blev tårögd av lycka mer än en gång under helgen bara av att se de andra rida.

Petra red ett joggingpass med Woody på torsdagen när vi hade kommit fram och efter han hade vilat en stund i boxen. Det blev ett jättebra pass. Woody skötte sig bra även om han var pigg och det var en traktor som plogade bakom snövallen, men Petra red så bra och Woody fokuserade på henne.

När jag skulle rida på fredagen däremot så var jag mer nervös än jag anade att jag skulle bli och Woody var mycket mer överladdad än jag trodde att han skulle vara. Han kändes inte nervös utan mest glad och överambitiös, medan jag fick lite prestationsångest. Imke frågade om han verkligen var 17 år när han frustade och skuttade och småslog lite bakut. Det blev lite svårt att rida och vi skulle snabbt gå in på saxen, vilket är bland det svåraste jag vet, så resultatet blev inte det bästa. Men som en röd tråd genom hela clinicen så var Imkes ledord att man skulle lära sig av misstagen för att komma vidare och jag tror att vi lärde oss ganska mycket på fredagen när Imke såg våra svaga sidor och mycket snabbare visste vad vi behövde jobba med så att det kunde gå mycket bättre de andra dagarna.

På lördagen var Woody mycket bättre, lugnare men ändå energisk, arbetsglad och framme för skänkeln och jag kom igång att rida mer. På söndagen var han helt magisk, med den bästa ridkänslan någonsin och jag red det bästa jag kunde. Han kändes aldrig trött utan blev bara bättre och bättre hela tiden. Vi jobbade med grandprix-rörelser och även om det förstås känns svårt och vi har mycket kvar att förbättra så fick jag så många aha-upplevelser och så mycket bättre kvalitet på rörelserna så det var helt fantastiskt. Det här ska jag leva länge på. Här kommer film.

Clinic med Imke Schellekens-Bartels

Wow, vilken härlig vecka vi har framför oss, jag och Petra! Jag har kommit med som reserv till clinicen som Marc anordnar under projektet ten trainers-ten clinics-one dream. Egentligen tillhör jag och Petra höstgruppen och tolv andra ryttare skulle rida nu under vårclinicen, men jag och Woody ska alltså få hoppa in som reserv den här gången. Clinicen är fredag till söndag, vi åker redan på torsdag och jag har tagit ledigt hela den här veckan för att hinna förbereda, rida på dagtid, m.m., så det känns så roligt.

Woody fick vila tre dagar helt och hållet efter Marc-träningen, sedan blev det två uteridningspass. I helgen red jag ett joggingpass på lördag och dressyr på söndag. Han var spänstig i sina gångarter, men jag tyckte att det tog emot lite för honom i sidorna, så jag jobbade med att gymnastisera honom. Idag och på onsdag har jag tänkt rida ute igen, imorgon gör vi ett gymnastiskt pass i manegen och på torsdag åker vi alltså och när vi kommer fram ska Petra få rida honom där. Vi passar på att träna att hon ska rida honom på bortaplan inför att hon ska tävla honom första gången för säsongen, vilket blir i mitten av april.

Eftersom jag själv inte direkt har några tävlingar med Woody förrän i juni så känns det så roligt att få rida den här clinicen. Nervöst är det också förstås, men det är så bra att det blir tre hela dagar så man hinner ta till sig mer. Jag längtar så otroligt mycket till att få sitta och se på träningarna hela dagarna. Det är bland det roligaste jag vet. På clinicen som var i höstas så rusade dagarna iväg för det var så roligt, men nu har vi allting framför oss igen. Clinicen hålls på Timrå Hästsportförening och biljetter finns att köpa för den som vill komma och se.

28383468_1630812173663668_507062461_n23155176_1277049959067137_1762167158049937912_o

Tre magiska pass

Förra helgen hade vi Marc-träning och jag red Woody alla tre dagarna själv. Jag var lite rädd att han skulle bli trött eller less, men han var helt underbar. Varje dag var han lite bättre än dagen innan och jag åkte hem med ett stort leende på läpparna och en så där skön glädje inombords som man får efter bra träningar.

Vi jobbade vidare med gymnastiska rörelser för Woody för rakriktningen, min sits, lite piaff och travarbete med travslutor i centrum för att få honom att behålla grand prix-traven i slutorna. Äntligen började det kännas mer enkelt och naturligt för mig att sitta i mer vertikal sits och jag upplevde också att Woody var väldigt nöjd med det.

Arbetet med travslutorna var svårt, men jag fick känna några riktigt fina kliv som jag ska försöka hitta tillbaka till när jag tränar hemma själv. Det är inte särskilt svårt att rida slutor i passage, men att hitta rätt travtakt med stora kliv och kadens utan att hamna i passage, det är mycket svårare. Så det får vi träna vidare på.

Det bästa med hela helgen var att Woody var så underbart fräsch i sin kropp, så energisk och arbetsglad, så framme för skänkeln och med på noterna i allting. Han var så fjäderlätt i handen, sög på bettet förnöjsamt och hade en underbart rund form med svingande rygg. Jag fick trava runt ganska mycket själv och bara känna in mig i min sits, takten och formen och ibland behöver man det också, att ha en instruktör som säger när det är bra, men sedan bara få känna in det själv så man vet vad man ska sträva efter. Jag älskar dessa träningar och jag älskar min Woody! Här kommer lite film.

Min Woody

När vi hade skjutsat Gentle till sitt nya hem så åkte jag och Petra till stallet och red varsitt joggingpass med Woody och LA. Vi kände oss helt utpumpade efter alla känslostormar och tårar, men båda grabbarna ställde upp och gav oss precis vad vi behövde, avslappnad och skön ridkänsla.

Dagen efter ville Petra inspirera mig mer genom att filma min ritt med Woody och det lyckades hon verkligen med. Det var som om Woody också förstod att jag behövde tröstas och bjöd på sitt absolut bästa hela passet. Älskade häst, vad han gör för oss! Och han älskar det verkligen själv! Han gillar när det blir lite svårare. Han var SÅÅÅ nöjd med sig själv efter passet! Här kommer filmen.

Så många tårar

Den här tiden har varit tung. Därför har jag inte orkat blogga. Det började med att Gentle klippte iväg i sken flera gånger när jag red i skogen. Jag satt kvar och det var ingen fara på det sättet och jag kunde sedan rida henne i skogen många gånger efter det utan att det hände någonting. Jag vet inte riktigt vad det var som utlöste det, men tyckte ändå inte att det var någon jättestor sak. Jag avslutade också med att kunna galoppera utan att hon klippte iväg i sken. Däremot var det som om hon skrämde sig själv igen och började bli mer rädd och krångla vid uppsittningarna igen. Jag fick ta mer och mer tid med proceduren innan och hon hoppade till flera gånger när jag stod i stigbygeln och jag fick börja om från början igen.

En dag när jag skulle sitta upp stegrade hon rakt upp när jag var på väg med benet över ryggen. Jag är så stolt att jag var som en jockey och kunde ändå följa med och sjunka ned mjukt i sadeln och trots att hon stack iväg i full galopp så hittade jag den högra stigbygeln och fick sedan stopp på henne. Jag red med henne till ridhuset och gick in för att rida ett dressyrpass i manegen. När jag hade bytt till dressyrsadel var det dags att sitta upp på henne igen. Jag tog god tid på mig och gjorde samma procedur som vi gjort otaliga gånger med att böja halsen, gå runt, stanna, klappa henne på ryggen, dra lite i sadeln, osv för att förbereda henne. Trots det så när jag till slut tyckte att hon verkade beredd och satte foten i stigbygeln och hoppade upp men innan jag hunnit lägga över benet, så kastade hon sig iväg med en sådan fart att jag föll bakåt och slog ryggen. Jag hade för ont för att vilja göra något mer försök och där och då växte insikten fram att jag kanske måste ge upp.

I tre år har jag kämpat för att Gentle ska få förtroende för mig och jag tyckte att jag hade lyckats riktigt bra. Det var tråkigt att hon blivit en sådan enmanshäst och att inte Petra kunde rida henne mer, men vi tyckte att det var viktigast att skapa ett förtroende hos henne. Men det var ändå så skört. Det behövdes så lite för att hon skulle bli rädd igen. Trots att jag inte hade åkt av när hon skenade så blev hon ändå så rädd. Det känns så tråkigt, men jag började inse att jag inte är nog smidig och att min rygg med diskbråck inte klarar så många mer smällar och att det är så långt bort tills Petra kan rida henne och att jag ska känna mig trygg med det.

Jag hatar att ge upp. Jag gav aldrig upp med Woody när han var svår och det är jag evigt tacksam för, så otroligt mycket som vi har fått tillbaka av honom. Petra och jag såg verkligen så många kvaliteter i Gentle. Vi såg framför oss hur fina galoppiruetter hon skulle göra med sin härliga galopp och lätthet för samling, hur fina seriebyten med sina gestiga framben och så brett isär med sina bakben, vilken härlig ökad trav och vilken läcker passage, osv. Det är så svårt att ge upp sina drömmar. Det är så mycket roligare att kämpa vidare mot sina drömmars mål. Jag vet att jag är en kämpe, jag har tålamodet och viljan, men den här gången känner jag att kroppen sätter stopp. Därav alla tårar.  Men ibland måste man bara släppa taget!

Mitt i allt det sorgliga är jag så glad att när jag väl bestämt mig och funderat ut vem av alla jag tror skulle vara den som skulle kunna ge Gentle en ärlig chans, så ringde jag henne och hon nappade direkt. Så jag och Petra skjutsade dit Gentle och fick se hennes nya hem och det kändes så bra. Visst var det extremt jobbigt när vi tog adjö av henne i stallet och ännu fler tårar rann, men jag är ändå så tacksam att hon får den här chansen. Det ska bli så roligt att få följa deras resa och jag kommer att bli deras allra största beundrare.

Här är några bilder från tre härliga år tillsammans.

img_457013228170_1020909451320613_217003161_nIMG_6058IMG_1776IMG_1134IMG_0176IMG_1771IMG_9960IMG_0944IMG_3323IMG_0771IMG_1105IMG_0802IMG_068812380142_809520032486801_1159849990_nimg_4132IMG_120613962903_889396084499195_913368471777423842_o

Träningshelgen med Gentle

På lördagen kändes inte Gentle lika fluffig och fin som hon hade gjort dagen innan. Hon låg på mer i handen och blev lite lång och rak. Framför allt hade jag en sämre kontakt på vänstertygeln. Ändå fick vi jobba mest med högersidan där hon inte böjer sig ordentligt. Vi hade flera glimtar och hon blev bättre och bättre under passets gång, men jag kände efteråt att det skulle vara nyttigt att jobba vidare med henne. Så planen att rida Woody igen ändrades till att det blev Gentle två dagar istället, fast jag velade in i det sista på söndagmorgon om vilken häst jag skulle ta. Men efteråt var jag jättenöjd över beslutet för det blev ett superpass med Gentle och jag fick verkligen många verktyg med mig för hur jag ska träna vidare med henne.

När Gentle har legat på mer i handen på vänstertygeln så har jag haft en känsla att jag velat lägga på vänsterskänkeln och nästan ställa henne åt vänster även i höger varv för att få henne att lätta ur, men Marc brydde sig inte om hur hon var i handen utan han utgick från hur hon var i kroppen och att hon behövde böja sig mer i högersidan och inte falla in med högerbogen så vi jobbade massor med det och när det blev bättre så blev hon också superfin i kontakten och låg inte alls på längre på vänstertygeln. Vi jobbade med att rida mindre volter i både trav och galopp för att få henne att böja sig mer och det var verkligen så nyttigt. Här kommer lite film.

Årets första Marc-träning

Det var riktigt kallt idag, nästan tjugo minusgrader, så det var väldigt skönt att jag kunde rida Woody på KDRF i varm manege. Underlaget är omgjort för någon dag sedan och det är ju bra men nu från början var det lite djupt och ojämnt, men det blev ett riktigt bra pass ändå. Woody kändes väldigt fin redan från start, förutom att bogen ville åka ut lite i höger varv, så vi jobbade mycket med det. Jag fick hålla honom rak på volt men böja halsen på rakt spår och se till att han fortfarande höll sig rak i kroppen lite innanför spåret och inte kom in med bakdelen. Det blev en liknande övning som jag hade gett till Petra och LA nu på morgonen när hon red innan mitt eget pass, så vi skrattade lite åt det efteråt jag och Petra. Vi avslutade galopparbetet med att jag samlade galoppen till en piruett och jag fick en helt fantastisk känsla i den piruetten, bra bjudning och det där härliga dragläget.

Sedan jobbade vi med den samlade traven och nu kändes han mer taktfast än tidigare och han hade lättare att vara kvar i den luftigare traven, så vi jobbade vidare med att böja halsen lite i båda varven och det kändes som en bra början att påverka honom mer och samtidigt behålla takten och luftigheten. Till sist gjorde vi lite passage och piaff. Först hade jag honom lite för låg i de första piafferna och då hade han svårare att vara kvar på stället men när jag sedan höjde händerna och såg till att han var kvar uppe så hade han lättare för att vara mer på stället. Så det måste jag ta till mig och tänka på i fortsättningen.

Efter lunch åkte vi och hämtade Gentle och så red jag ett kortare pass med henne i manegen. Hon ska gå Marc-träning imorgon när Petra ska rida Woody på träningen. På söndag rider jag Woody igen och Petra rider LA. Gentle kändes jättefin idag. Igår var hon lite svår och skulle rusa i högergaloppen och slängde in bakdelen, men hon var fin innan jag avslutade igår och idag var hon fin redan från början och hela passet igenom. Jag fortsatte på samma trend och red lite öppna i galopp innanför spåret i båda varven. Hon var så stadig och galopperade med luftiga språng i härligt tempo. Nu hoppas jag att hon känns lika fin imorgon.

Här kommer lite film från dagens träning med Woody.

Petra tillbaka

Nu har Petra kommit hem igen och det betyder att träningstiden på ridhuset för Gentle är över och hon fick flytta tillbaka till sitt stall igår och LA fick komma hem till sin box igen. Det betyder också att jag inte får ha ensamrätt på Woody längre. Petra kom i fredags och red Woody ett joggingpass i manegen med hoppsadel samtidigt som jag red Gentle. Igår fick hon börja att rida Woody och sedan avslutade jag passet och idag red jag LA en stund när hon red Woody och sedan bytte vi hästar.

Även om jag är lite rädd om Woody och väldigt sugen på att rida honom själv så är jag faktiskt väldigt glad över att ha Petra hemma igen. Det är så roligt att få dela allt med henne, att få vara i stallet samtidigt och rida tillsammans. Allt blir så mycket roligare då. Att hon sedan red Woody så fantastiskt bra alla tre dagarna är extra roligt. Wow, vad hon har utvecklats och jag tror också att jag har ridit Woody ganska bra under tiden för Petra var också så lyrisk över hur fin han var. Vi red honom på kandar igår och idag och Petra tränade galoppslutor, idag till och med saxen som den är i Prix St George och efter några försök så gjorde de den jättebra. Jag hade superkänsla när jag avslutade med att träna lite på den samlade traven. Älskade häst, vad han kan dansa fram!

Gentle fick komma ut i skogen idag efter sitt träningsläger på ridhuset och så många dressyrpass. Det var kallt och blåsigt i morse och hon var väldigt pigg och spänd, men vi klarade i alla fall hela passet utan några incidenter. Jag hade inte den bästa kontakten med munnen, då hon kändes het och spänd, men jag jobbade på att rida henne i lite lägre form och lättare kontakt. Underlaget var helt fantastiskt, så där som man drömmer om att det ska vara på vintern och hon fick verkligen en härlig spänst i steget, men hon var som sagt lite för mycket på för att jag skulle få den där optimala ridkänslan. Jag var i alla fall nöjd att hon började frusta och slappna av mer och mer och att vi ändå kunde rida ut i blåsten utan att något hände  trots att det var ett tag sedan sist och att hon var så laddad. IMG_1155

Min julklapp

Så här fin blev Gentle i sina nya skydd som jag fick i julklapp av Jonathan och Petra! Tänk så överraskad jag blev när jag öppnade min julklapp och det är precis såna skydd som jag letat en tid men inte ens hittat var jag kan köpa nya sådana och så har Petra fyndat de här begagnande men helt i nyskick! Så glad jag blev! Gentle gick dessutom lika bra sitt första pass på det nya året som sista passet på det gamla året. IMG_1151IMG_1149