Grand Prix kval

Jag är så glad! Eftersom det har varit en sådan hektisk tid på slutet med studenttagande, skolavslutning, tävlingar och annat så har det varit med skräckblandad förtjusning jag sett framemot tävlingen i Sundsvall. Att dessutom debutera Int 1B har känts övermäktigt stort, men samtidigt något jag absolut ville göra.

Vi kom iväg sent i fredags då Petras skolavslutning drog ut på tiden och även om vi var extremt snabba jag och Petra så var det mycket att göra med att flytta LA till Gentles stall och packa allting som skulle med innan vi kunde rulla iväg. Så det var betydligt mer trafik den här gången än förra året när vi kom iväg direkt på morgonen. Dessutom var det vägarbete där vi fick vänta länge på lotsen innan vi kunde passera så Woody blev väldigt upprörd när vi stod stilla. Annars var han jätteduktig och stod så lugnt hela vägen. Men resan tog lång tid och det tog på krafterna för honom, så på lördagen kändes han inte så smidig som han brukar och saknade den där extra energin.

Jag var ändå riktigt nöjd med vårt program på lördagen då vi red Int 1. Vi hade en taktmiss i första travökningen, ett orent byte i treorna och tappade energin i den högra piruetten. Ridkänslan var som sagt inte super, men jag upplevde det som om Woody försökte, men att det tog emot lite i kroppen för honom. Jag är också riktigt nöjd med min egen ridning, att jag tänkte på en massa detaljer där vi haft missar tidigare och kunde undvika det nu. Procenten blev 65,48 och det stämde väl överens med min känsla. Vi blev fyra, första utanför placering. Jag var ändå så nöjd med att vi kunnat vara lite mer stabila och det kändes som en bra grund inför debuten på söndagen.

Det var en betydligt mer spänstig Woody när jag började rida fram inför Int 1B. Wow, så fina han var! Jag har nog aldrig haft en sådan känsla som då på framridningen. Allt stämde och vi checkade av rörelse efter rörelse. Jag var osäker innan om jag skulle göra byten i varje på framridningen eller om det skulle ställa till det så att han skulle börja göra det istället för byten i vartannat inne på banan. Så jag chattade lite med Marc om det och vi kom fram till att göra det men sedan avsluta med byten i vartannat. Sagt och gjort och gissa om jag var nöjd när han först gjorde en helt underbar serie med sju i vartannat, sedan klockrent sju i varje med den bästa känslan någonsin och så avslutade jag med fem i vartannat. Inte ett felsteg. Även piaffen och passagen kändes helt magisk på framridningen. Jag njöt verkligen av att sitta på min underbara häst och veta att vi skulle gå in och rida en piaff och passage-klass, även om det var nervöst.

När vi kom in på banan spände Woody till lite igen som han ofta gör och som jag förmodligen är bidragande till, så första passagen och piaffen blev ganska trevande, men sedan kom vi igång mer och jag fick en bättre och bättre känsla. Vi hade några riktiga höjdpunkter men också några missar. Jag kan inte påstå att det är särskilt lätt när svårigheterna radar upp sig efter varandra. Men tänk att vi genomförde det! Och tänk att jag hade sådan underbar ridkänsla i så många moment ändå! Och tänk att det räckte till ett kval! Tänk att vi nu har kvalat till Grand Prix! Wow! Jag har fortfarande inte riktigt kunnat ta in det. Min underbara, underbara Woody! Här kommer film från våra glimtar och också från missen som hade kunnat kosta oss kvalet när Woody blev rädd för en skugga i galoppökningen, så vi fick fyror av samtliga domare istället för sjuor som vi brukar få. Jag är så glad att vi hade marginalen på vår sida den här gången! 🙂

Två segrar

Allting går i ett nu, arbete och försöka hinna rida båda hästarna nästan varje dag förra veckan inför Marc-träning och tävling, Marc-träning på fredag med båda hästarna, samt rida LA då Petra var på skolresa för att även hon skulle tävla i helgen, tävling hela helgen för både Woody och LA, sedan arbete, jourjobb, skolbal för Jonathan och nu förberedelser inför hans studentfest på fredag, tävling för Petra till helgen, skolavslutning för Petra nästa fredag och sedan direkt avfärd till Sundsvall med tävling och debut i Int 1B. Man kan nog säga att jag känner mig rätt stressad faktiskt.

Men jag måste ju bara skriva och berätta om vilken fantastisk helg vi hade i Umeå, jag, Petra, Woody och LA. Jag och Woody vann våra klasser i Int 1 båda dagarna, Petra och LA vann LA:P1 på lördagen, blev färdigkvalad till FEI, kom tvåa i LA:1 på söndagen och red sedan sitt första FEI, vilket hon gjorde fantastiskt bra för att aldrig ens ha ridit igenom programmet tidigare.

Även Marc-träningen på fredagen gick väldigt bra med båda hästarna. Med Woody fick jag jättemånga bra tips inför tävlingen och några riktiga aha-upplevelser som var så värdefullt. Jag hade några riktigt fina stunder med superhärlig ridkänsla, men saknade lite av den där gummibandskänslan. Likadant var det på lördagen att Woody var jätteduktig och jag koncentrerade mig mycket mer på det tekniska och att inte ha några missar, men saknade lite elasticitet och mjukhet. Vi genomförde programmet nästan utan missar, vilket nog aldrig har hänt förut och jag var jätteglad att jag vann, men jag insåg efteråt att jag aldrig riktigt fick den där känslan av eufori som jag haft tidigare efter en riktigt bra tävling eller träning med magisk ridkänsla.

Så mellan lördag och söndag bestämde jag mig för att det viktigaste för mig var att jag skulle rida med så mycket känsla och mjukhet jag bara kunde och kanske hellre få någon miss, men att det som gör mig lyckligast är en bra ridkänsla, inte procenten eller placeringen. Sagt och gjort. Jag fick verkligen en helt magisk känsla på framridningen och lyckades ta med mig den in på banan. Jag kunde njuta av ridningen mycket mer under programmet och jag fick flera höjdpunkter att bevara i minnet. Vi fick dock samtidigt några fler missar, men jag hade ju bestämt mig för att hellre ta det. När jag skrittade mot stallet trodde jag att vinsten gick till en av de andra ryttarna som inte hade just några missar men jag var så nöjd ändå, både med mig själv och med Woody och jag kände det där lyckoruset. När då Petra kom springandes och sa att vi vunnit var lyckan total. Vi red på 66,2 %.IMG_1710IMG_1725IMG_1697IMG_1706 (3)IMG_1702

Dagens Pay and Ride

Gentle blev precis så spänd inne på banan som jag befarade innan och det var verkligen svårt att rida programmet, vilket förstås var en besvikelse. Jag hade ju hoppats på ett litet under som tyvärr uteblev. Men det positiva var att hon var superfin på framridningen, att hon genomförde programmet och gjorde alla rörelser i LA:3 och fick godkända 62 % och att hon verkade väldigt nöjd med sig själv efteråt. Men framför allt tar jag med mig känslan från framridningen där hon var mjuk som smör, fokuserad, energisk och schvungfull.

Woody var jättefin men jag var desto mer spänd. Prestationsångest. Inte inför dagens Pay and Ride utan inför kommande tävlingar som närmar sig. Så vi fick flera missar. Vi red på 64,88 %, men känslan var inte den bästa. Vi gjorde om några rörelser efteråt som vi missat på innan. Som vanligt så försöker jag plocka ut det jag tycker var bra och det är att Woody kändes väldigt ridbar, framme för skänkeln och med på noterna, bättre jämnhet i piaff och passage, säkrare piruetter, miss på första bytet i varje men sedan sju riktigt fina byten. Summa summarum just nu känner jag mig ganska nöjd trots att jag var gråtfärdig tidigare. Här kommer några glimtar från ritten med Woody.

Seriöst dressyrarbete

Jobbade med Gentle idag att rida nära bokstäverna som ska stå runt dressyrstaketet och nu stod utanför stora ridbanan. Hon var jätterädd och jag blev riktigt uppgiven ett tag när hon katapultade iväg varje gång vi red förbi och det lät från gruset som stänkte upp på plasten. Alltså denna häst, det är verkligen inte lätt när hon blir så rädd för så mycket. Samtidigt var hon med mig i ridningen och Petra hjälpte oss och gav mig tips hela tiden på hur jag skulle rida, plus att hon byggde ett litet hörn åt oss att träna med bommar och bokstäver. Det var svårt med en superspänd Gentle, men det blev bättre och bättre. Jag känner mig väldigt tveksam till hur det ska gå på lördag, men det känns ju väldigt nödvändigt att vi får träna.

Woody var en klippa. Jag red på kandar på lilla ridbanan och även då var Petra mina ögon på marken och hjälpte mig att checka av det ena efter det andra. En liten enklare sax eftersom det är så litet, byten i vart tredje, vartannat och sju i varje som vi satte på första försöket och nöjde oss med och så till sist lite piaff och passage. Fortfarande lite svårt i ingången till piaff där han tappar takten och blir ojämn, men sedan mycket bättre med att vara mer på stället än tidigare och mer jämn än tidigare. Jag var också så nöjd med att han behöll den runda formen trots att jag red på kandar, vilket jag tyckt har varit lättare på träns tidigare. Jag tror att det har varit nyttigt att jag har ridit så mycket på träns men är så glad att han känns så fin på kandaret nu.

Vi blev fotade av en förbipasserande när jag red med Gentle.18622586_1877443692467332_7315381257481498263_n

Skön ridtur

Ännu en härlig vända med Gentle i skogen i strålande sol och sommarvärme. Inga insekter än heller, fläktande vindar och nysladdad rakbana, så det kan inte bli bättre. Gentle var superfin, lite tittig och skvättig som vanligt, men ändå så lyhörd och bra i formen.

Petra red Woody idag och hoppade med honom. Han hade skött sig bra och jag är så imponerad att hon tar sig för att göra det när hon är själv. Lite orolig blir jag så det är skönt att jag inte får höra det förrän hon är klar och det har gått bra. 🙂 IMG_1791

Grönska

Det bara exploderar av grönska ute just nu och jag har fått rida ljuvliga pass med hästarna varje kväll i härlig kvällssol. Fredag och söndag red jag Gentle i skogen till rakbanan och travade och galopperade på den. Lördag red jag Woody kring ridskolehästarnas hage och på stora utebanan och idag har jag ridit både Woody och Gentle på lilla utebanan, ett joggingpass med Woody och lite mer dressyrarbete med Gentle.

Båda hästarna har varit riktigt fina. Nu förbereds båda inför Pay and Ride på lördag. Sedan har jag anmält Woody till tävling i Umeå i början av juni då vi ska rida Intermediaire 1 båda dagarna, samt till Sundsvall i mitten av juni då tanken är att vi ska rida Intermediaire 1 på lördagen och debutera Intermediaire 1B på söndagen. Det känns ganska svårt att tävla och dessutom gå upp i en högre klass när det är ett helt år sedan vi tävlade sist, men det vore ju fel att inte försöka då vi nu har tränat hela vintern och när Woody ändå känns så pass fin.IMG_4453

Resa sig igen

Inte har det varit lätt för Petra som gång på gång på tävling med LA fått vara med om att han spänner till och att de trots all träning och alla framsteg i vardagen nästan varit tillbaka på ruta ett igen. I helgen har det varit tävlingar i Piteå och igår började det så fint i travprogrammet i LA:1 men vad händer då, jo de välter ett stort trädgårdsbord med bänkar utanför banan och skrämmer LA som just passerat bordet i galopp, så att han blir superspänd resten av programmet. Jag tyckte så otroligt synd om Petra och var samtidigt så imponerad av att hon tog nya tag idag igen.

Idag fick de äntligen utdelning för all träning och alla framsteg de har gjort. Vinst i LA:1 på 70 % och andraplats i LA:P1 på 64,2 % och ett första kval till FEI. ”Fall seven times, stand up eight” som Petra sa i morse. Jag grät glädjetårar för hennes skull efter vinsten. Det här är hon så värd! 18582394_1354552907956264_6720842520380953285_n

Välkommen värme

Red ut i skogen med Gentle i bara en tunn tröja och ingen jacka i afton och det var så varmt och skönt. Vi joggade nästan hela vägen från stallet till rakbanan och travade den fram och tillbaka och joggade sedan hela vägen tillbaka igen. Gentle var pigg och tittade till ibland och hoppade till lite åt sidan, men ändå helt med mig, superfin i munnen och i formen, jobbade bra över ryggen och var väldigt nöjd och harmonisk. Jag satt ned lite på hemvägen och hon var så otroligt lydig för mina skänklar och så rund och fin i formen. Skön, avkopplande ritt och hon fick bara en massa beröm hela vägen. IMG_1771

Tre bra pass

Tur att jag var ledig idag för det var verkligen ett heltidsjobb att sköta alla fyra hästarna och rida tre av dem när Jocke och Petra är borta. Jag har dessutom skjutsat iväg Jonathan till flyget i morse så jag är ensam i huset ikväll, en ovanlig och konstig känsla. Men jag är så nöjd med alla tre ridpassen.

Först ut var Gentle. Jag red lite programträning med henne på stora utebanan. Jag red upp delar av LA:3 på 50 m bana fast den egentligen ska vara på 60 och så hade jag ingen avgränsning på ena långsidan och inga bokstäver så det blev väldigt krokigt och dant, men jag är ändå så nöjd med känslan. Hon var så med mig, så fin i formen, lydig och avslappnad. Det bästa var nog förvända galoppen som hon just idag hade så lätt för. Jag vet att det inte alls är lika enkelt om hon är mer het och spänd, men idag var hon så avslappnad och balanserade upp sig så fint. Det allra svåraste var inridningen i galopp. Det blev supervingligt och så var det ju svårt att göra halt från galopp. Men nu har jag i alla fall anmält oss till en Pay and Ride om två veckor då vi ska rida LA:3. Då kanske hon blir jätterädd för dressyrstaket och domare och sånt, men jag tänkte prova i alla fall.

Woody var otroligt explosiv idag eftersom han vilade igår och så blåste det ganska mycket när jag red, så han bidrog med några egna hopp och skutt ibland, men däremellan var han helt, helt underbar. Jag är så lycklig att han bara fortsätter att förbättra sina gångarter och sin form, ännu mer över ryggen, ännu större, rundare språng i galoppen, ännu mer välvd hals och bättre framme med nosen, ännu lättare och jämnare sug på bettet. Jag red några programdelar med honom också på slutet och det var så roligt när han kändes så fin.

Till sist var det dags för LA. Jag skrittade honom mest och tog ingen galopp, för det gör Petra mycket bättre än mig, men jag tränade mycket bakdelsvändningar och slutor i skritt och sedan lite i trav. Det var så roligt att känna hur mycket han har utvecklats sista tiden och så härligt när jag kände att poletten verkligen trillade ner för honom när det gällde vänsterslutan. Då fick jag en sån där energikick för tredje gången idag som man får när man känner att det verkligen blir ett bra pass och att hästen blir så där genomgymnastiserad och mjuk och verkligen arbetar rätt med hela sin kropp. Hästen blir nöjd och jag blir nöjd. IMG_0688

Miljöträning

Idag var det röjning på gång i skogen när jag skulle rida förbi med Gentle, så hon fick både passera en bil utmed skogsvägen och en man med en motorsåg en bit in i skogen. Lite spännande var det men hon var jätteduktig. När vi kom till ridhuset var det prova på-ridning på lilla utebanan, så det var mycket bilar och folk på gårdsplanen som vi fick passera när vi red ner till stora utebanan. Där byggdes det hinder och den blev snart upptagen av ridskolan så vi fick gå tillbaka till gårdsplanen igen och passera hästar, folk och hinder. Ganska spännande för en häst som Gentle som är rädd för det mesta, men hon skötte sig fint.

Det blev alltså ett pass på gårdsplanen där hon fick vänja sig vid bilar med transporter, släp och alla grejer som står vid verkstaden. Hon var ganska rädd och spänd från början men slappnade av mer och mer och jag kunde trava och galoppera och hon fokuserade på mig. Det kändes som en väldigt nyttig miljöträning. Hon gjorde till och med lugna galoppfattningar trots omgivningen. På hemvägen var hon så där magiskt fin igen med den mest underbara formen och härliga spänsten i steget, så det blev ett bra pass trots att det inte blev som jag tänkt det från början.IMG_1048